Det är sol, och det är lördag! Hur bra får en dag börja egentligen? Vet ni att nästa vecka ska det bli 12 grader och strålande sol i Stockholm? Jag kommer sitta klistrad mot husväggarna vid Nytorget, dricka kaffe och bara lapa D-vitamin. Här nedan ser ni lite utav bevismaterialet på min blekhet ↓. Den här vintern har verkligen gjort mig genomskinlig. Men eftersom det är vår nu (bestämde jag idag) så har jag vårkläder på mig! Kjolen köpte jag för 100 pix på Emmaus i Malmö och den funkar än om jag drar upp den över magen. Toppen är min nya favorit från Zara som jag tycker är så himla Edwardianskt vacker fastän den är ny. Jag plöjde hela nya säsongen av Mr Selfridges igår och som vanligt blir jag alltid superinspirerad av modet från den typen av kostymdramaserier. 1910-talet var verkligen vackert och banbrytande. Iallafall! Magen mår som ni ser strålande. Kanonkulan och jag har det fint, fast det börjar kännas rätt rejält att jag växer nu. Det putar och stretchar och drar åt alla håll. Framifrån börjar jag få såna där Marcus Schenkenberg-höftveck om ni fattar vad jag menar. Rent måendemässigt är det strålande så här i vecka 27, snart 28. Jag har lite svårt att sitta still i samma position längre tid för då spänner det och drar extra mycket. Jag får träsmak i rumpan av att sitta på hårda solar och har ganska ont i främre bäckenet när jag går långt. Alltså rakt på blygdbenet vilket är en sjuk känsla, som att någon boxat mig där typ. Dock sover jag bra och vaknar inte för att kissa på natten men ibland för att jag får en hård spark, vilket ju är rätt mysigt ändå. Vi funderar lite på det här med samsovning i vår 140-säng. Enligt socialstyrelsen ska ju spädbarn helst sova i en egen säng, men det verkar så mysigt och praktiskt att ha bebisen mellan sig i sängen. Vi kan inte skaffa en större säng hur som helst för vår säng är också vår garderob, plus att det skulle vara ett stort projekt att ens få isär den och ut den då det är som ett skåp under. Kanske är lösningen att vi har korgsängen bredvid mig vid sängen så får jag lyfta ur bebisen varje gång jag ska nattamma, om jag nu kan och vill amma? Pontus och jag har bestämt redan nu att vi tar ansvar varannan natt. Om jag ammar är det ju jag som står för matningen, men tanken är då att den ena tar hand om tröst, vaggning, promenera runt, byta blöja, kolla blöja etcetc så får den andra vila. Men jag antar att båda vaknar i början och att det är svårt att vila när man har en ny bebis för första gången. Det bästa är ju att vi har hela sommaren ihop tillsammans. Jag kommer vara helt ledig förutom bloggen till september och Pontus kommer bara jobba lite administrativt hemifrån vid datorn. Så vi kan dra ut till landet efter ett tag och bara hänga där under ett träd om vi vill. Fast i början kommer jag nog vilja vara hemma vid dusch, fräsch toalett och annat praktiskt. Tanken på minitoalett, ingen dusch etc efter att precis förlöst ett barn känns sådär. Jag vet ju att jag brukar känna mig rätt sunkig efter ett par dagar på landet som det är, utan stygn, förstoppning och kräks över hela mig. Så lite bebis och kroppsacklimatisering i stan först och sen landet blir nog bra. Min navel har gått från att vara en innie till en outie den här veckan också! Stort steg för hela mänskligheten. Jag har aldrig sett den så här i hela mitt liv. Sjukt ju. Translation: This is me and my big baby belly in week 27, soon 28. Also, it's almost spring in Stockholm and I'm celebrating that + saturday with a vintage short skirt and a top from Zara.
