Det blev alltså Trump, och det känns som sista sucken från vita äldre män har ljudit. Ett rop på hjälp, ett sista utbrott, innan en ny varm generation tar över och visar vad världens mäktigaste land står för. Det är sorgligt att tänka på vad Lynn och hans generation behöver städa upp efter. Tittar man på siffrorna visar de en jordskredsseger för Clinton om bara unga röstade i USA. Men så blev det alltså inte. Rädsla, bitterhet och hat har vunnit och allt vi kan göra nu är att följa det på avstånd. Eller? Nu behöver vi alla sätta oss in i politiken, det går inte att vifta undan mer. För detta betyder att de starka får det lättare och de svaga tuffare, så som det ofta blir när rädsla tar över. Vi behöver bli varmare, hjälpa mer och öppna gränserna för behövande och för samtal. Visa var vi står tydligare och inte acceptera något skit. Jag längtar till den nya modiga generationen kliver fram och i det finns iallafall lite hopp om framtiden. Något att trösta sig med när man har en fyramånaderbebis i en mörk värld. källa Translation: It's a dark day for the world, but som hope lies in the millennial. If only they voted the election map would look like this ↑.
