Du ligger i soffan med Mira på ditt ben som om det vore en gren i Afrikas djungler. Du är lugnet och syrsorna som håller takten. I vit kripsig skjorta och med fötterna långt utanför gränsen på vart möbeln går. Du tar plats. Vet när man ska lämna in en diamantring man hittar på T-centralens kakelgolv till spärrvakten och inte tänka på vart den hamnar, det hamnar alltid rätt. Du oroar dig inte för sånt som kommer att ske, eller sånt som aldrig händer. Du tittar upp från din telefon och syrsorna stannar för en sekund. Ingenstans är du orolig. Vi ska ligga så här och vila för resten av våra liv, allt där i mellan är nonsens. Vi promenerar från konsthallen och pratar om mina känslostormar. Du lugnar och säger att det bara kan bli bra. Det är just nu det känns så här. Det jag inte kan säga till mig själv, det jag vill krama om men inte kan fånga. Du håller min hand och blir en förlängning av mig. En lång, vänlig och trygg extrakropp. Vi tar bussen hem och säger ingenting. Vi bara andas och flyttar fötterna för de som stiger på. Vi åker hem och slår på teven. Du tar din plats i soffan och jag skickar ett sms till min pappa och säger att jag är stolt. Stolt över det jag hörde igår, det han sa att om man inte försöker kan man bara vara säker på att ingenting händer. Det kommer naturligt ur mina fingrar när jag ser hur jag borrar upp en korrigerad plåt som sänggavel på teven och du ligger lugn där med Mira i ditt knä. Inget behöver hända. Vi vilar. Vi väntar på imorgon. Då ska jag packa frukostmatsäcken och vi ska bege oss ut till Tanto. Duka upp och äta äggmackor i sommarens första morgonsol, spela Alfapet och prata om allt vi läst och sett och hört. Vi ska smaka bakelser på Ladurées nya uteservering och jag funderar på att bryta vegetarianismen för största gången med ett salt ostron på Boqueria. Det är nämligen ingen vanlig dag. Det blir vår tredje bröllopsdag. Fast ikväll är allt som vanligt ändå. Mira är vilsam på ditt knä, syrsorna spelar i vår djungel. Ingenting händer och mitt hjärta slår långsamma slag. Du är lugnet i mitt liv, och min förväntan inför framtiden. Allting kommer hända, för vi försöker varje dag. Laddar, och släpper lös. Tre år sedan vi stod i Stadshuset och sa ja. Tre år av trygghet, spänning, spänning och lycka. Tre år av att få känna sig stolt. Tre år av att växa och rota i vem jag är. Vem jag vill vara och vara säker på en sak. Du är där med mig. The wolf and I are celebrating three years as a married couple today! Hurray!
