Idag firar alltså Pontus och jag yllebröllop, hela sju år som gift par! Så varför inte göra den här måndagen lite mer romantisk med en tillbakablick på hur det var när Pontus och jag gifte oss? Här kommer det, den 8 maj 2010, världens regnigaste men finaste dag! Dagen innan bröllopet hade jag firat med mina kompisar och massa champagne på Kåken. Jag minns exakt hur allt var, för det var då vi träffade Lady Gaga's stylist som hängde med oss resten av kvällen. Knäppaste någonsin. Han hade ridstövlar och ett litet anteckningsblock som han tog fram ibland och skrev i. Vi trodde honom inte men lät honom hänga på vår sista dagen som ogift-fest, men googlade honom dagen efter och visst, det var han. Den 8 maj var iallafall Pontus och jag supernervösa. Vi satt på trappen vid vår gård och tog ett glas champagne på eftermiddagen. Klädde på oss och sa, japp, dags att gifta sig då. Sen beställde vi en taxi och halv fem, en halvtimme innan vår inplanerade vigsel, klev vi av vid Stadshuset för att bli man och fru! Vi hade bestämt träff med våra 14 personer som man ju får ha med sig till rummet där man vigs och kramade dem när vi sågs. En liten kyss för kameran först. Jag hade min allra första vintagebröllopsklänning på mig. En 50-talare i massamassa tyll från Beyond Retro med en liten svart jacka utanpå. Pontus hade en vintagekavaj från Old touch och buketten, ja den formades faktiskt på plats. Jag hade ingen bukett alls när jag kom till stadshuset, men min farmor sträckte över en kvist körsbärsblommor från hennes trädgård, min syster hade plockat med sig förgätmigej och mina tre tärnor hade med sig varsin vit ros. Det blev den finaste naturligaste bukett jag någonsin sett. Helt oplanerat och därför extra magiskt fint på något sätt. Klockan fem var det vår tur. Vi hade hittat tiden på nyårsdagen och bokat direkt. På nyårsafton förlovade vi oss och dagen efter hittade vi den 8 maj ledigt och bokade på studs för det skulle ju vara vår årsdag som ett par. Så himla unga och nykära! Min vigselring kommer från min farmor. Hon fick den av en rik motorcykelknutte på 50-talet när hon kom till Sverige och jag hade den i en låda från jag fick den när jag var 19 år till vi förlovade oss när jag var 23. Det är 8 små diamanter och en stor, vitt guld och troligtvis 30/40-tal. Vi väntade snällt på vår tur utanför det runda rummet. Varje vigselakt tar typ 10 min och det är nästan som en kö där varje lördag. Så fick vi äntligen komma in. Här står mamma (och filmar), min syster Andrea, Tove, Annaklara och Alice. Så himla finklädda och underbara generellt. Här säger vi ja och tar på ringarna. och här står Lorne, Magnus, Hannes, Daniel, Helena, Fanny, Ingrid och Astrid. Pontus fina och brokiga skala vänner och familj. Här är det gjort! Första kyssen. och så var det klart, dags att göra giftassaker i en massa år då! Men först lite lyckoregn. Innanför klänningen. Det var så himla fint allting, precis som vi ville ha det. Ärligt, enkelt, snabbt och romantiskt. Älskar den här bilden på Alice och mig när vi är på väg därifrån, med min lillebror Sigge på högerkanten. Det duggregnade morgon till kväll den 8 maj 2010. Det skulle vi få igen några veckor senare på vår bröllopsfest med 25 grader varmt och sol. Världens längsta ben med vigselbevis! Mina girls <3. Vi delade ju upp vår dag och ville ha själva vigseln så intim som möjligt, så efter ceremonin åkte vi hem till oss. Då bodde vi i min etta vid Mariatorget och beställde massa pizzor och öppnade magnumchampagneflaskor. Hemma som gifta. Samma dag kom den här tidningen ut, ett hemma hos reportage gjort av Svd. Den har jag sparat såklart, det är alltid fint att ha minnen från hem man inte längre bor i. Pontus mormor som tyvärr inte lever längre, min farmor (eller Oma heter hon ju) och så mamma i soffan. Tre generationer girls! Mormor, mamma och så jag. Tjejerna i köket med lite chips. Det här slår alla Pinterestbilder jag kan komma på <3. Vi skålade för att vi var gifta, och det fina med att två familjer liksom slås ihop lite grann. Tog familjeporträtt i soffan. Här är min, vet ej vad som hänt med Sigge. och här är Pontus. Sen gick vi på fest, jag fick dansa till Alicia Keys tjugo gånger på raken för det var min bröllopsdag och det var en så himla rolig och speciell kväll. Passade oss perfekt. Alla bilder är tagna av Anna Malmberg, mer personlig bröllopsfotograf är svårt att hitta! Translation: Our wedding day, just because let's make this monday a bit more romantic!
