firar vi för första gången hela familjen hemma hos oss. Med alla ljusen tända, Allhelgonakyrkan täckt med vit orörd snö och en puttrande julgröt på spisen. Inga julklappar blir det i år. Vi kan ändå aldrig köpa bra saker till varandra. Varje gång jag är hemma hos mamma eller Andrea ligger mina paket där i deras "att rensa ut"-hög. Vad i! Nej, bättre att njuta av varandra istället, unna sig saker man verkligen vill ha, ge pengar dit det behövs, rensa ut och göra sig av med istället. Dessutom njuter vi mer utav varandra utan klappar tror jag, iallafall i vår familj. Dock skruttar tio små julklappar runt hemma hos Pontus mamma. Dit åker vi sen och leker med hundvalparna i ett par dagar, Pontus och jag. Det, vegetariska köttbullar med rödbetssallad på knäckebröd, en varm brasa och valfritt sällskapsspel gör min jul komplett. Fast årets jul blir väl ändå lika jobbig och fantastisk som de andra. Man ser bristerna i familjen så tydligt på dopparedan. Men så ser man de som finns där också. De som håller ens hand i soffan när det är jobbigt, och som låter en vinna i brädspel för att bli glad igen. We're celebrating christmas a bit diffirent this year. I'm always emotional when christmas comes. It reminds me of how our family looked when I was little.
