När man vaknar i en hotellsäng varje morgon saknar man varma små tassar som trampar på kudden bredvid ens öra för att man ska vakna. En varm svart boll som kurar ihop sig på fönsterkarmen och hoppar rakt efter en fågel ut genom fönstret. Då är man glad att man bor på bottenvåningen och att hon jamar tills man bär in henne igen, och så om och om igen. För där ute är det kallt och läskigt om det är ljust och mitt på dagen utan saker att jaga och träd att besegra. En katt som är precis som jag. Tuff ibland och liten ibland och så sover man i soffan därimellan. Saknasaknasakna. I miss my cat so mush when I travel. I miss her tiny little paws on my pillow waking up. I miss her wild chases around the apartment and seeing her yellow eyes in the dark out in the backyard hunting.
