Jag skulle vilja berätta för dig hur viktig du är och hur mycket jag älskar dig. Oftare. Det bästa med dig mamma är din otroliga hjärna. Där inne är det alltid fullt av möjligheter, fantasi och nya sätt att tänka. Lynn får hålla i sig för att hinna med när ni leker. Det är kanske därför jag ser dig som evigt ung. För du verkar inte åldras inuti. Du kommer nog alltid vara busig och pillemarisk. I leken och konstnärskapet. Jag minns dig som en ganska orolig mamma när vi var små. Vi kunde sätta saker i halsen och ramla från träd. Spagetti och lax var livsfarligt. Bättre att sitta och rita tillsammans. Se hela flocken och veta var man har den. Så fick du tre helt olika barn också. Andrea är din första kärlek och det kommer alltid vara ni två först. Sigge och jag är något annat. Familjen att valla framåt och hålla rena, varma och mätta. Sigge är så modig och trygg, och så jag då som är lika känslig som du. Jag ser dig i mig mer och mer för varje dag. Du förtjänar allt som är fint och vackert i världen. Fastän jag vet att du tycker att du inte behöver det. Du är som en innekatt. Gillar mest när andra far runt så du kan ligga still i soffan och lyssna på sorlet. Du har varit med om så mycket, burit allt på dina axlar och samtidigt orkat bry dig om roliga kläder och en skalad morot till varje barn varje middag. Du tog så fin hand om oss när vi var små. Det är därför jag ringer dig flera dagar i veckan nu. Jag längtar efter dig, vill prata. Du är alltid så fin när man är ledsen. Förstår. Är på den ledsnas sida. Livet måste vara lite fult också. Allt kan inte bara vara fint.När alla gör vanligt gör du på ett annat vis. Jag älskar dig för det, ser upp till dig för det. Du behövs så himla mycket. När jag jämför mig och tittar uppåt pekar du åt ett annat håll. Allt är möjligt där borta. Det finns ingen som du mamma. Jag längtar efter dig nu när jag skriver detta, får ett tryck för bröstet. Tänk alla dom som inte träffat dig. De har missat något. När du dansar med dina händer på 60-talsvis så där som bara du gör till Abbas Honey honey. Lycka i dina ögon. Hur du slänger dig i en soffa som att du är 12 år, äter ur kastrullen och låter när du målar. När du koncentrerar dig älskar jag dig mest. Du är din egen. Men du är också min. Mamma. ❤️ Foto: Ida Borg
