God morgon! Hur mår ni? Jag sitter i vardagsrummet här på Gotland och är uppe själv. Det är mitt lilla golden moment. Nu har det dessutom hunnit bli juli. Sommaren tuffar på.Jag började lyssna på Linnea Wikblads sommarprat igår och längtar efter tills jag får en stund att fortsätta. Det handlar om när hon blev dumpad och makabert nog finns det väl kanske ingenting som är mer intressant att lyssna på. Varför är det så? Man tänker att det beror på någon form av skadeglädje men jag tror inte det. Jag tänker att det är ett tillfälle när livet blir så oerhört tydligt. Känslorna är i sin renaste form. Man är aldrig närmare en människa än när den nyss blivit dumpad.Jag har blivit dumpad några gånger i mitt liv. Först var det Johan som jag ändå träffade ett tag efterråt för varje liten bit av honom var bättre än ingen bit alls. Vi sågs ute och gick promenader och jag försökte titta djupt i hans ögon och framkalla kärlek. Jag la nog flera månader på att försöka på tillbaka honom via telepati, men det gick inte tyvärr. Toste sprang jag efter utanför Metropolis och ropade så alla kunde höra hur mycket jag älskade honom. Jag, en drama queen. Men när jag tänker efter är det nog att dumpa som satt starkast spår. Jag minns Sebastian som var killen jag verkligen var kär i men som jag inte passade ihop med och därför gjorde vi slut. Det var en filmisk känsla att göra slut trots att man är kär, en sån där man läser om i gamla romaner där stoltheten alltid vinner över känslan. Vi stod i Observatorielunden, jag i min korta röda 1960-talsklänning och röda höga lackboots från samma tid och han i skejtarkläder och paislymönstrad bandana. Det kommer aldrig funka. Vi behöver en annan typ. Men jag var kär i honom i flera år efter det ändå. Tänkte att det fanns inga vackrare blå ögon, brunt svall och amorbåge. Men vi var som två olika pusselbitar. Idag på julis första dag ska jag fortsätta lyssna på Linnea Wikblad, det ska bli 28 grader och jag tänker ligga i sanddynerna och läsa min bok om stolthet och undertryckta känslor. Kanske befinner sig mina ex någonstans och gör detsamma. I ett parallellt liv. 🌊
