Nu ska jag berätta lite om min man. Vargen. Hur han alltid visslar när han öppnar dörren och kommer hem. Hur han köper rosor till mig fastän han vet att jag tycker det är lite fånigt fast innerst inne så himla fint och hur de vissnar när vi går på bio och vaknar till liv igen när vi kommer hem. Att han brukar handla bröd på olika bagerier och stolt visar upp att visst går det att köpa valnötsbröd för en tjuga fast då får man åka lite utanför stan. Då luktar han varmt och jag vill kramas och då säger han att jag luktar välling och det är fint fast lite knäppt också för det gör jag väl inte? Han brukar spela piano och är jag ledsen gör han om texterna så att de handlar om mig och hur in i jorden fin jag är. Han har nästan alltid hatt och ibland hyr vi film och då hyr vi alla vi gillar för det går ju inte att bestämma sig. När han promenerar har han lurar i öronen och ser alltid glatt överraskad ut när han ser mig fastän han nog vet att jag är där. Sån är du vargen. En sån som alltid har en tung analog kamera i väskan men kanske inte fotar så mycket men man vet ju aldrig liksom. En sån som alltid vill pussas när vi lagar mat och sjunger högt högt i bilen. Du är en sån jag vill leva mest hela livet med och äta bageribröd till frukost och skriva vad jag känner till. En person jag tycker allra bäst om och allra helst har så nära det går. Så nära att du luktar varmt och jag luktar välling och det kommer nog tillfällen att fota ska du se. Min man vargen. Han är lite av en pojke ibland fastän väldigt lång. När han ler tittar jag mest på skrattgroparna och han kan inte dricka ur champagneglas för näsan är i vägen. Hans röst låter som något från en trettiotalsfilm och det får man skoja om. Mig får man inte skoja så mycket om och det vet vargen så det gör han så ofta han kan. Sån är han. Vargen. Min man. Translation:About the wolf. Read my blog in english here.
