Idag trycker vi vår andra bröllopsinbjudan för i maj förnyar vi våra löften efter 12 år som gifta, 13 år tillsammans. Jag minns hur min mamma och pappa malligt brukade säga att de gifta sig efter ett år och hör mig själv säga samma sak då och då. Stoltheten över att inte tänka för mycket, gå på känsla, är kanske egentligen stoltheten över Pontus. Att jag var snabb att hitta rätt och det är som att vinna ett pris varje dag resten av livet. När vi gifte oss 2010 var jag nyss fyllda 24 och Pontus 29. Vi bokade 8 maj på Stadshusets hemsida eftersom det var ledigt och vår ettårsdag. Det lät som att det var meningen. Sen sa vi ja i ett litet runt rum med broderade guldgobelänger, åkte hem till min lilla etta som var nyrenoverad efter branden våren före och åt pizza och drack champagne. Min farmor, mormor och alla i familjen var där. En månad före bröllopet bjöd vi in Helena till mammas och pappas ateljé så de skulle träffas innan vi gifte oss. Pontus mormor hade bjudit på förlovningslunch i sitt hus och hans pappa levde fortfarande. Året efter gick han bort och jag fick sitta där bredvid sängen då och kände mig så inbjuden i familjen. Det var kanske det jag tänkte mest på nu när vi gifte oss så tidigt, att det förde två familjer samman. Och att det var en fest att fira med våra vänner. Så känns det nu också, vi vill ta tillvara på chansen att fira kärleken och allt vi gått igenom tillsammans. Förra gången vi bjöd in till riktigt bröllop skrev vi själva på inbjudan och hängde den på allas dörrar med en pion. Det var stor fest i mina föräldrars lägenhet. Den här gången kommer det vara enklare. Det känns mer som vilka vi är nu och det är ju dessutom inget "riktigt" bröllop utan en bröllopsdagsfest med ceremoni. Enklare och renare och med känsla av att bli omhändertagen av kvällen. Det älskar jag med fysiska inbjudningar i fint kuvert i brevlådan. Känslan av att "skriv upp det här datumet, klä på dig något fint och låt kvällen leda dig till allt det härliga". Här behöver man inte fundera på vad som ska hända eller vad man ska hitta på, det visar sig och är redan bestämt. Kvällen är inringad och du behöver bara dyka upp.Men bröllop har aldrig varit min favorit. När vi gifte oss delade vi ju upp vigsel och fest och hade de på två olika datum. Det var dessutom ingen sittande middag utan surdegsmackor med Comté och fransk skinka från Petit France. Undrar hur många andra bröllop som serverat mackor till middag? Helt rimligt enligt mig. Men i år ska vi definitivt ha sittande middag, men ingen långkörare som varar hela festen. Jag tycker ofta att bröllopsmiddagen blir ett enda långt sitta och lyssna på långa tal och så försvinner det roliga fria. Några smyger iväg och har sin egen fest under middagen istället. Jag vill ha en härlig och vacker ceremoni som känns vår i Stockholm ända in i märgen, sen en god sittande middag med mat man väljer själv och vin som är gott och sen en fest med livemusik gärna utomhus. Pontus kände samma så nu är det bokat. Vi gifter om oss på min favoritplats i stan, äter middag tillsammans på min favoritrestaurang och sen dansar vi i syrenbersån i min favoritträdgård tills man vill gå hem. Helst aldrig. Jag hoppas att det blir så avslappnat och lättsamt roligt för alla som jag tror. 7 maj är det dags och idag trycker vi inbjudan. Jag har inte gjort något Pinterestboard eller så men vet vilken känsla som skulle passa oss. Ett stodstadsbröllop för de allra närmaste, med fokus på det goda men bara det. Blommande syrenbuskar, lyktor i träden, en klänning som inte är vit (den jag har köpt hänger snällt och väntar), fritt och kärleksfullt. ♡
