Nu tänkte jag berätta lite om vargen. Ibland spelar han gitarr och sjunger vackert när vi äter frukost. Då sjunger han om vackra städer, underbara dofter och om katter som klättrar i träd. Ibland röker han cigaretter och dricker fransk cider. Om man har tur berättar han en historia om hur det var när han var liten, om sin pappa, hur det känns på morgonen när man är ledsen och om hur fantastiskt det är med kameror från 30-talet. Ibland sitter vi vid hans piano och sjunger om hur mycket vi åtrår lite socker i våra skålar. Ibland tjuvkikar jag på alla tusen tavlor som står längs väggarna i hallen och i vardagsrummet och i köket och under sängen och på alla väggar. En gång såg jag att han målade en flicka med rött hår. Ibland pratar vi om människor som vi ser upp till, beundrar och inspireras av. Hon hänger på köksväggen. Ibland när han sover hamnar hans lockiga lugg på kudden och luktar väldigt hemma. Ibland skriver vargen. Han skriver om Paris, om författare och människor med spännande namn. När vi spelar scrabble skriver han lena ord. Ibland står han på balkongen och ropar på Mira som är katten. Då kan man se henne komma springandes genom granarna. Ibland låter han mig klippa hans hår så det blir alldeles ojämnt och pojkigt i nacken. Ibland spelar han på pianot och kommer på nåt som han gillar, spelar in med en apparat, och får en nöjd skrattgrop i kinden. Ibland är han det finaste jag sett och känt och hört och rört och vet.
