För ett tag sedan blev ju Mira attackerad av en annan katt på gården. Först när det hände märkte vi knappt nåt. Hon bara kved till när man skulle lyfta henne och slickade sig frenetiskt vid svansen. Sen såg vi såret och började googla. Tydligen händer det när två katter gör upp om ett territorium. Den katten som visar sig besegrad går från platsen och då kastar sig den vinnande katten efter den svagare och kör huggtänderna i rumpan på förloraren, för att verkligen visa sin makt. Så himla orättvist. Vargen, som är uppvuxen bland en miljard djur, tvättade iallfall såret och byggde en tratt till henne av modetidningar. Så nu strosar hon runt här hemma med Chanel n°5 runt halsen precis som jag. Tycker alltid så synd om djur med tratt. Tills hon slipper den har vi specialgjort matskålen så hon kan äta och låter henne vara inne hela tiden. Kommer sakna att ha min näsa inborrad i hennes varma mage när jag somnar, men jag vet att hon kommer vilja vara ute om nätterna snart igen, ränna runt och visa who's boss. Eller inte uppenbarligen. Såret har läkt fint och snart trillar skorpan bort av sig själv vilket är bra. Det är så sjukt hur fäst man blir till ett litet djur, pysslar om och älskar. Jag minns första gången jag såg henne. Vargen hade henne i ett hemmavirkat koppel på axeln, han med hatten och så hon hon med spejande blick och stora gula ögon. En liten skruttig bonuskatt han fått ta över från ett ex som inte kunde ha henne. Vi gissar att hon är sju år nu, född någonstans nära Mariatorget och nu tillbaka där allt började, fast med en gråtig mamma och Chaneltratt runt halsen ett tag förstås. Mira got bitten by another cat on the yard and the wolf made her a fashion cone so sh'e wont lick the wound. Feel so sorry for her.
