Jag hade tänkt skriva om något helt annat idag, men nu tänker jag bara på Oma. Min Oma som ropar snuttielein när hon kommer nära, som skrattar åt sig själv så att mascaran rinner, som låter Sigge och mig sätta papiljotter i hela håret. Min Oma som lärde mig tyska, berättade om barndomen med största allvar och gav mig det finaste hon kunde komma på, vackra underkläder, i present när jag fyllde 16. Som alltid höll reda på pengar, odlade ovanliga blommor och grät av skönheten som drabbade henne när hon kom ut i skärgården och möttes av blåst och hav. Min Oma som tog hand om mig och lillebror när mamma och pappa skulle tuffa sig på konstevenemang, som lärde mig cykla och att man petar näsan inne i badrummet. Oma min Oma som alltid älskade mig mest av alla och visade det med tårar i blicken och kärlek i famnen. Som inte var rädd för känslor och sa att vi är så lika du och jag. Idag skulle jag egentligen skriva om något helt annat men jag kan bara tänka på dig. Allt du orkade med och fick stå ut med i livet. Kom till Stockholm bara barnet och fick ett alldeles eget barn att ta hand om. Det är så typiskt dig. Du kunde inte språket men lärde alla andra tyska istället. Den starkaste jag mött, den gladaste. Den som kommer tidigt och går först. Den roligaste, knäppaste farmor man kan ha. Min älskade Oma. Jag älskar dig. ❤️
