God morgon och glad fredag! Idag är det inte viken fredag som helst, det är nämligen bröllopsdagsfirar-fredag. Imorgon den 8 maj är det 11 år sedan Pontus och jag gifte oss en regnig och ruggig dag i Stadshuset och prick 12 år sedan jag låg bredvid honom i hans 90-säng i Bandhagen och frågade om vi var ihop. Han sa ja då och jag sa ja året efter. Sen har vi sagt ja till varandra varje dag sen dess som man ju säger. Jag undrar hur mitt liv sett ut om jag inte träffat Pontus en stökig Spy Bar-natt för tolv år sedan. Han var inte som någon annan kille jag hängt med. Jag drogs till svåra copywrigters och journalister. Tuffa killar som svarade kort på sms och hade rätt kläder. Små sotarmössor där öronen stack fram som gjorde mig knäsvag och osäker. Innan Pontus och jag blev tillsammans dejtade jag fler killar samtidigt. Jag tänkte om jag bara pusslar ihop dom här personerna så blir det som en hel relation? Sen träffade jag Pontus som var en konstnärssjäl. Knäpp med egenvirkad halsduk, för kort stickad tröja och massa självförtroende men på ett annat sätt. Han svarade snabbt på sms och vågade vara nära. Var inte rädd för mig. Ville ha allt. Jag behövde inte göra mig mindre för honom, jag slappnade av direkt. Och sen dess har jag varit mig själv med honom, på gott och ont. Om jag ska vara ärlig så känner jag skam ibland för att jag bara är. Tar jag Pontus för givet? Kommer han lämna mig för att jag inte skärper till mig? Borde jag vara mer som de där killarna mot honom, sammansatt och svår? Men varje dag i tolv år har han sagt att han älskar mig och jag att jag älskar honom. Det måste betyda något. Jag längtar efter att dina polisonger ska bli grå, att dina skrattrynkor ska bli fler. Det enda jag vet är att jag inte behöver vara någon annan än jag med dig Pontus. Det är inte svårt. Det är lätt. Lätt som de där första dagarna i maj 2009. Att leva med dig. Nu checkar vi in på Ett Hem för en riktigt lyxig barn och hundfri bröllopsdagshelg och jag tänkte ta lite paus från bloggen. Så hörs vi på måndag morgon igen. Från en ny plats. Mig hittar ni på Instagram stories så länge och ha en underbar helg. Puss! Foto: Linda Alfvegren/Agent Bauer för The Way We Play.
