pic: olegyanovski Vissa dagar blir det bara så. Jag kan inte hjälpa. Kommer hem med en klump i magen och skakiga fingrar. Himmelen är så himla blå fast det är den ju inte utan den är mest kolsvart men precis just nu är det sommar när jag blundar. Vi har en tvååring (alltid) och det är lördag. Vid vinterviken kan man sitta och titta ut över vattnet på en filt och berätta om gräsänder att pappan är den fina med grönt huvud. Att det är som smink för att vara tjusig för den grå andtjejen. Att båda har gult läppstift och äter helst prinsesstårta. Så kanske det börjar regna och vi måste springa med tidningspapper över huvudet och picknickkorg i handen bort från den öppna gräsplätten. Ingen tid att knyta skosnören eller packa in, en hel baguette ner i vattnet till änderna. Bon apetit. Himmel vad vacker du är i en mjuk kavaj med fickor och upprullade ärmar. Lockar i tinningarna och skrattgropar. Dina långa armar sträcker sig mot oss och jag tar din hand. Blöt aspuddenasfalt under mina fötter. Jag bär vår tvååring (kanske pojke) du har hatt och vi tar skydd under den för att andas. Varma läppar och kalla regndroppar. Så står vi hela lilla familjen under en stor ek och väntar. Hand i hand. På att det ska sluta regna och på ingenting alls mest kommer jag på. För det är bäst precis just nu, här under eken. Med er. Idag är jag så kär att det kniper. Vissa dagar blir det bara så. Jag kan inte hjälpa. Sitter i timmar och dagdrömmer om allt som finns där i framtiden. Kanske. I'm so emotional and in love today. Can't sit down without daydreaming about the future.
