Älskade finaste Stockholm! Mitt hjärta blöder och jag är inte hos dig. Klockan 10.14 igår satt jag med min lilla familj på ett tåg och såg Centralen bli mindre och mindre bakom oss. Nu befinner vi oss i ett soligt Göteborg som också är skakat av gårdagens händelser men det är inte samma sak. Jag bor inte här längre, jag har Stockholm i mitt hjärta. Lynn ligger och jollrar i vita hotellakan, vi tittar på nyheterna och snart ska vi gå upp och äta en långsam hotellfrukost. Livet går vidare trots hemskheter, det vet jag. Men det är så sorgligt att vi är märkta nu. Vi är dock också märkta av kärleken vi viras varandra. Gemenskapen och samhörigheten. Det man vill med en sån här attack är att sprida rädsla och förakt. Jag har bara kärlek i mitt hjärta. För staden och för de som drabbats och deras anhöriga. Imorgon kommer vi hem igen. Ingenting blir som vanligt, så är det alltid. Vi får hålla i varandra och föröka röra oss framåt så smått efter detta ändå. Gatorna är våra. De måste de vara. Jag vill kunna dra min barnvagn och kika in genom skyltfönster, lyssna på podcast medan han sover och vara trygg i min stad. Vi får inte bli rädda. Vi måste leva och ta hand om varandra. Ta hand om Stockholm. Massa kärlek från ett vårligt Göteborg, hoppas ni är nära era vänner och familj. Det är det enda som betyder något när livet vänds upp och ner. De som väcker en klockan 06 varje morgon och är lyckliga och ovetandes måste få växa upp i en stad och känna att den är deras. Translation: My heart goes out to all in Stockholm. We are spending the weekend in Gothenburg but will be back tomorrow. Take care of each other and spread only love.
