God morgon! Jag fick en spännande fråga i kommentarsfältet som jag tänkte att vi skulle kunna diskutera idag. Det här med uppfostran och livet med barn är en komplex sak som är olika beroende på egna erfarenheter och förutsättningar. Därför finns det såklart inga rätta svar eller enkla medel där en familj gör bra och en annan dåligt, men jag gissar att många kämpar med att få ihop livet med barn under semestern och göra det så njutbart som möjligt så därför kanske vi kan hjälpa varandra med nya tankar och infallsvinklar? Här kommer frågan: Det här är verkligen inte menat som en kritik, bara en undran och nyfikenhet! Jag blir så fascinerad över hur ni spenderar era dagar på semestern och hur ni involverar Lynn i dem. För mina vänner med barn är så stressade över semestern och att allt som är för barn är stängt just nu (grönan Liseberg etc) och dem vet inte vad dem ska göra på semestern nu. Men som ni har det verkar drömmen! Men undrar hur ni gör? Har inte själv barn, men vill lära mig för framtid 🙂 För i mina ögon ser det mer ut som vuxennöje ni gör under era dagar (här jag menar framförallt med kritik) med loppisar etc och mer sällan Kneippbyn här och lekdag med andra barn här etc och att ni gör saker TILLSAMMANS till allas nöje utan att det skriker barn. Är det en bloggömma eller har ni en magisk taktik som får ert barn att gilla samma sak som vuxna? Hur får ni Lynn att njuta av semestern lika mkt som er själva helt enkelt. Tack för bloggen varje dag. Tack för en intressant fråga! Så här ser det ut för oss. Jag och Lynn är de i familjen som behöver "rastas". Pontus är lagd åt det hållet att han skulle kunna skrota runt hemma i trädgården, göra lite musik, måla ett staket och bara hänga runt varje dag på semestern. Det är det han anser vara semester. Medan Lynn och jag älskar när mycket händer, vi har tydliga planer och saker att se fram emot och liksom knyta an vilan till. Jag behöver inte hitta på stora saker med massa människor varje dag, tvärt om, men när jag vet att jag har en middag eller liknande planerat på onsdagen njuter jag extra mycket av att bara vara vi på måndagen och tisdagen tex. Vi gör så att vi kompromissar och hittar på en utflykt varje dag. Det brukar infalla vid 10-snåret, efter att vi ätit frukost och städat undan. På det viset blir dagarna ganska lika i tempo men olika i innehåll. Utflykten kan vara en långpromenad i ett naturreservat, att åka hem till några vänner på ön och bada, att leka med grannens barn, att åka på loppis, åka upp till norr och äta lunch på något specifikt ställe och sen köpa grönsaker etc. Då vet Lynn att varje dag ska vi göra något som kommer ge honom (och mig, hehe) intryck och stimulans. På de flesta ställen vi åker finns det saker för barn att göra. Tex roliga minitraktorer att göra vid Stora Tollby gård, leksakshörna på chokladeriet i När, sandlåda på Kuriåsa etc. Men Lynn kan också få leka i naturen med oss, samla pinnar, kasta sten i en bäck och titta på frigående kossor som betar ner markerna. Att han inte tycker det är tråkigt, tjatar om iPad eller annat tror jag är för att vi aldrig har introducerat det som en aktivitet. Dessutom är han ju det enda barnet i den här familjen och både Pontus och jag är extra noga med att verkligen vara närvarande hela tiden, tiden går så himla fort! Varje sekund är kanske den enda sekunden av just den upplevelsen, så det är lika mycket för vår skull som för hans. När vi sen kommer hem efter utflykten vill han titta på teve och vila i soffan, jag kanske bloggar och Pontus kan skrota runt i trädgården. Det blir lite som en dans och en vana. Vi går upp i energi för att sen varva ner. Vi har blivit så sammansmälta att vi hittat en rytm som passar oss alla tre. Jag tror också att Lynn är helt slut efter den här våren. En lång termin av förskola där tre grupper varit utomhus på samma gård samtidigt, massa oro och rädsla för att bli hemskickad med snorig näsa. Jag tror han saknat att bara vara nära och känna trygghet. Jag också. Att få ta en långpromenad eller åka och träffa en kompis med barn en dag den veckan blir liksom lagom? Sen är Lynn ett barn som är inlyssnande, försiktig, leker gärna och är sällan arg eller utåtagerande. Vilket gör det hela otroligt enkelt för oss. Vi är två vuxna på ett barn utan stora krav på dagen. Så har det alltid varit. Varje barn har ju olika behov av stimulans, och det är en helt annan femma med fler barn tror jag. Fast de såklart kan leka med varandra när de är uppe i en viss ålder. Men Lynn vill leka med oss, han vill vara med oss om dagarna och det är tydligt. Jag tror också att eftersom både Pontus och jag är uppväxta på samma sätt blir det lätt så att vi uppfostrar Lynn på det viset. Jag tog långa promenader med mina föräldrar som liten, lekte mest ute och Pontus hade det likadant. Vi hade sommarlov länge och fick lära oss att tråkigt inte är farligt. Även om jag kanske önskade fler redskap i min uppväxt som lärde mig sociala sammanhang och regler. Angående bloggömman så är det väl både ja och nej på den frågan. Jag ljuger aldrig på bloggen men visar såklart inte heller allt. Hela vårt hem är fullt av leksaker. Lynn har ju ett eget rum men vill aldrig vara där utan leker i vardagsrummet där han kan ha koll på oss och vara nära. Dessutom sover han i sin lilla växasäng fortfarande fastän ben och armar sticker ut, för att han vill och vi inte vill skapa problem som inte finns. Han får vara så nära han behöver, stöka och vara i vår "vuxenvärld" även i sin lek. Så blir det enklare för honom att vara i den även när vi gör saker om dagarna. Men såklart är han ett barn av sin tid, älskar alla Legofilmer på Netflix, leker med plastiga leksaker och har hemliga språk med sina kompisar. Just nu tex skriker Lynn från vardagsrummet "vem vill vara meeee?" och vill gärna att vi ska spela hans påhittade Pippispel med honom där man kastar en legobit på ett Pippipussel med bokstäver. Det är ju bara att göra, så kan han följa med på promenad i naturen sen. :) Jag vet inte om detta gav några som helst svar eller hjälpte, men kanske har ni som läser egna tankar om livet med barn på semestern som ni kan dela med er av? Tips och knep till hur man får dagarna att bli så njutbara som möjligt? Ha en fin onsdag nu! På måndag kommer min stora familj hit, jag längtar så efter dom! Tre veckor har vi varit bara vi här nu och det är mer än välkommet med lite familjekaos. <3
