Vi fortsätter med vardagsveckan så som den var. En strålande solig och glad måndag, en gråare och lite mer skakig men ändå mysig tisdag ledde till en mellangråblå och melankolisk onsdag. Jag kände att jag verkligen behövde en springtur för att rensa huvudet och lämnade i träningskläder och sprang en omväg hem sen. En snabbdusch och sen raka vägen till Konstakademin och en arbetsdag här på Kungliga akademin för de fria konsterna och de fängslade vintagebröllopsklänningarna. En titt inne hos mamma och vad ska man säga? 50% geni 50% galenskap. Älskar kvinnor som inte städar undan efter sig. Dagens fejs. Bra hår denna dag! Älskar när det är som dun. Ser ni mitt lilla ärr i pannan? Det är från en vattenkopp. Vattkopp. Numera kan man vaccinera mot det hörde jag nyligen. På kvällen var vi hembjudna till Alek, Amina, Harriet och Minou på middag och lek. Det blev disco, höstsallad, mys i soffan och tidig hemgång. På onsdagseftermiddagen hade jag nämligen haft en jobbgrej som kändes jättefel och det tog väldigt mycket av min energi och fokus. Jag sa ifrån vilket jag sällan gör och ömsom skämdes, ömsom var arg efteråt. En så förvirrande känsla. Lyssna gärna på Billgren Wood-avsnittet som kom igår där Sofia och jag reder ut detta. På natten sov jag inte alls utan låg bara och grubblade. Det är verkligen svårt att vara så mycket sig själv i sitt jobb, hela ens liv, trauman, svagheter och liv ska man vara proffsig kring. För många år sedan när jag började jobba med bloggen var jag mer av en karaktär. Nu är jag så nära mina kanaler och det gör den här typen av saker svårare att hålla utanför sig. Jag känner hur jag blir mer och mer tunnhudad för varje år istället för tvärt om. Men om jag verkligen måste välja är jag nog hellre det än kall. Kanske går det att lära sig och ändå behålla sina känslor? En grej som alltid funkar är att prata om det, så det gjorde jag. På torsdagsmorgonen promenerade jag i solen till ELLE för att podda med Sofia. Vi skulle egentligen prata om massa härliga inspirationsgrejer men det gick helt enkelt inte utan någon sömn i bagaget. Här på bilden har jag gråtit men sminkat över det rätt bra. Jag grät lite i telefon också. När jag går förbi andra som gråter och pratar i telefon på stan brukar jag ofta fundera på vad de kan handla om. Men ömmar alltid. Efter ett inspelat poddavsnitt traskade jag vidare mot min lunchdate. Michelle, Malin och jag ses ju då och då på Schmaltz och pratar om allt. Det fanns ingenting jag var mer sugen på än deras kycklingsoppa med Reuben-macka och prata och lyssna. Vi gick vidare in till A la carte antik efter lunchen och kikade. Jag hade inte varit där på länge och om det är något som dämpar ångest så är det shopping. Smart då att gå till en återbruksaffär, eller smart vet jag inte men bättre. Jag köpte ett lerfat som är perfekt för pasta eller annan mat man vill servera family style. Jag drömmer ofta om en gös med ärtor och fänkål som jag åt för något år sedan som jag vill göra på den här. Världens finaste mortel i marmor. I den här ska jag göra örtdressing och pesto. och helt otroliga glas, både härliga att dricka vatten och tex bubbel ur. Tunna så man nästan vill bita av dom. Malin klämde på linnedukar men ville egentligen hitta en porslinsmelittahållare. Jag är så glad att hon är min vän och stylist! Varmare, snällare person får man leta efter. Vi ska göra ett till modejobb snart, med vintertema. <3 Christina, som har butiken, rotade fram en gammal brudklänning som hade tillhört hennes mamma. Jag blev så glad och rörd. Tänk att så många klänningar hamnat hos mig till slut. 1940-talet var en så elegant tid. Jag tänker ofta på hur lik efterkrigstiden är nu. I hur vi är modesta med allt, saknar humor, inte vill göra något extravagant, värdesätter familj och ordning och är i ett uppvaknande. Nästa stopp för dagen var Riddarholmen och Norstedt-huset. Det är inte detta huset men det här är rosa så ni förstår ju varför man fotar det. Jag har skrivit en novell till novellsamlingen Första gången för B. Wahlströms förslag. Berättelser för unga vuxna. Jag har skrivit en novell om när Alice och jag var unga och hon hjälpte mig att få hångla med killen jag var kär i, fast nu utspelar den sig på 1950-talet i USA. Den handlar också om uppvaknandet till att börja se historier i kläder. Så killar och klänningar helt enkelt, två favoritsaker! :) Undrar vad en handstilstydare skulle säga om min skrivstil. Snabb, stor och slarvig? Jag trollar bort hen med att ha två olika sätt att skriva prickarna över Ä på. Torsdagskvällens outfit. Catwoman på internat. Jag lämnade dagens fynd på köksbordet. Och några böcker till Lynn på hans säng. Sen begav jag mig ut i Stovkholmskvällen igen. Jag har fått många frågor om min polokrage i ull. Den är från Stories, men jag hittar den inte online. Där satt den. Bilden. Eller iallafall på väg till middag med bästisar-känslan. Annaklara, Alice, Tove och Lie. Dom kan ju låtsas vara vuxna och sånt, men jag ser dom fortfarande så här. Vi pratade om Annaklaras stundande bröllop, delade femplus-skvaller och sen promenerade jag hela vägen hem till Södermalm igen. Lättare men också mer skamfylld i sinnet. Varför är det så, att sidor men tycker om hos andra skäms man över hos sig själv? Varför får jag inte vara svag? Varför får jag inte säga ifrån? Varför litar jag inte på att jag gör rätt när min kropp är så tydlig med när något är fel? Imorgon är det fredag, och inte skulle oroligheterna vara slut inom mig än. Nejnej. Ett bråk hemma om fredagsmyset är den sista droppen som tippar glaset och precis vad som står på morgondagens schema. Men det vet jag inte än.
