Morning blogg lovers! Här sitter jag och flexar i min morgonutstyrsel. Idag ska ni få följa med på en jäkla resa alltså. Dagens ring. Och mina nya naglar som är i färgen pink flamingo. Minns ni Mira, vår katt som ni kunde följa här på bloggen förr i tiden? Jag har inte sagt nånting, men ja hon dog tyvärr. Jag säger inte att mina panikångestattacker avtagit enbart pga. att hon inte är med oss längre, men jag säger inte heller att ett samband helt och hållet kan uteslutas, eller att livet inte har blivit pyttelite lättare nu när jag får sova hela nätterna. Vilket är ert favoritdjur? Jag hade varit och testat en ny träningsform på sats som hette "roll up your yoga mat and towel also yoga". Inte illa för en nybörjare! Än så länge har jag inte lyckats boka samma sorts pass på gymmet två gånger, jag tror de byter form så ofta för att man ska fortsätta vara nyfiken men också att man inte ska slita på samma ställen på träningsmattan utan att den ska åldras jämnt och fint. Det är nyckeln till alla goda förhållanden, ma får inte fastna i hjulspår och bli tråkig. Här hittar man min mamma ibland, hon mäter upp avståndet mellan de vita fälten på övergångsställen så att hennes steg är EXAKT i synk. En gång drev hon ett case mot Vällinge kommun där hon ställde ut 1994 där fälten satt för tätt. Hennes blodtryck rusade och blev inte detsamma på många år när hon tog 120% av distansen jämfört med tidigare! Hon vann i rätten och Sverige gick aldrig med i EURO:n. Här i hissen på konstakademien (där jag har min klänningsuthyrning) myntades enligt legenden termen "hiss-pitch". Den går ut på att man kommer på en grej i hissen som man måste föreslå snabbt för någon, men troligtvis inte hinner pga. att man är framme på sin våning redan. Förresten är det ett trubbigt instrument, för säg att du har fyra våningar i ditt hus och någon konkurrent till dig 26. Då har ju den personen mycket längre tid på sig att dra sin hisspitch till säg någon mellanchef. Det är därför businessmänniskor alltid nästan alltid jobbar i skyskrapor. Orättvist! Nu är vi i min bröllopsateljé. Ganska ofta står det någon brud och väntar i ett hörn när jag kommer in. Jag hoppas att jag inte skrämmer dem när jag kommer in. Fler och fler väljer att gifta sig i slöja, vilket jag tycker är fint. Jag tror att vi alla har en tendens att söka oss till traditioner när det är oroliga tider. Det vanligaste är att man bär slöjan bakom så här så att man inte ska få ris i håret. Vissa väljer att bära slöjan över ansiktet, men väldigt sällan fläta över ansiktet. En skogsstig. Vart leder den? Vidare till en annan skog? Ibland tycker jag att naturen har så mycket att lära oss som vi inte kan komma på själva. Ibland tycker jag inte jag fattar vad den försöker säga, så jag scrollar i mobilen istället. Pontus har nyligen släppt en släpig, filosofisk låt som han spelat in med stort band i Benny Anderssons studio, ni kan lyssna på den här: 'Squaring the circle' I klänningsjobbet ingår att kunna identifiera årtal med blixtsnabbhet. Annars faller hela min trovärdighet direkt. Den här tjejen, prick 32 år - inget snack. Lätt en 37:a. Fint skick. Glad i hågen. Möjligtvis lite lite full. 22 år - förmodligen första varvet till altaret. Lycka till i livet, unga mö! Recepttorsdag! Köp ärtor, blomkol, spenat och evian och mixa. Jag tycker nästan varje nytt recept kan innehålla inspiration för att göra en hel kokbok. 'Elsas linser' skulle kunna bli ett crossover-verk där jag kokar vegetariska grytor helt utan ledsyn. Olika resultat varje gång. Min vy från första bilden i inlägget. Lägenheten inte lika vacker utan mig. Utanför mitt hus ligger Mosebacke Torg, så otroligt fint med statyn i mitten av torget så där - vem kommer ens på att man kan bygga den så! Sedan de intensiva regnen i augusti har det varit vattenfyllt i gropen som den står i, så ingen har kunnat nå den på annat sätt än med båt eller såna där stövelbyxor som fiskare har. Idag var det torsdag och dags för Nikitas första promenad för dagen. Till det tillfället har jag rosa ballerinas, svarta tights och en knallröd topp med svanfjäderdun och beige fodora, cigarettmunstycke i elfenben, stora lösögonfransar & monokel. Ni kan nog se mig framför er. Ni kanske skrattar, men det är enda sättet att inte sticka ut för mycket i hundparkerna på södermalm. På kvällen begav jag mig till Café Nizza där jag hade bord. I Stockholm betyder det att man alltså har bokat ett bord för att äta middag, inte att jag hade lämnat kvar ett bord där från ett tidigare besök som man kanske kan tro. Men varför i hela världen ingen pizza på nizza? Missed opportunity. Det bor nog en liten copywriter inom mig, men det kanske alla tror som råkar följa Mad Men. Har ni tänkt på att man kan bli vad man vill egentligen? En lokförare, en babtistpräst. Men inte en riddare, för då måste man syssla med lajv, och det gör jag bara från 1910-tal och framåt. Därinne väntade Sandra, ta-daa! Sandra lever förresten också tillsammans med en skribent, Björn Werner. Det vore kul om han kunde skriva skojinlägg åt henne ibland så som Pontus gör åt mig, men tyvärr är det ganska svårt att bemästra konsten att låta autentiskt bloggspråklig på ricko. Vin och pasta tar mig alltid tillbaka till masked singer. Istället för popcorn skulle jag dock vilja ha spagetti i fejjan, och istället för sång skulle jag vilja testa riverdance. Jag är inte bitter för att jag inte tog mig till final, nej helt ärligt på sanning alltså! Om de bara hade låtit mig sjunga något lite trevligt och käckt som 'OO-a hela natten' eller 'And i think to myself what a wonderful world' istället för fucking Björk så hade det väl kanske ordnat sig? Jag säger bara - och det är för att jag tycker synd om dem pga. deras förlust - att kom tillbaka när ni har en musiksmak, TV4! Anyway, tills vidare har jag Nizza där ingen klagar på att man skrålar lite. "Vill ha dig i mörkret hos mig tills du upptäcker mig, ah-oo, ah-oo ah-oo ah-oo"! Äntligen gräddhyllan på Riche, två vatten med ett litet glas rödvin till tack, tihi. Vi bad nån random fota oss som tyvärr inte kom med i spegeln. Lite senare fick vi veta från personalen att det tydligen var dörrvakten. Tänk om vi hade vetat det när det hände, då hade vi verkligen inte tagit honom så för givet. Allvaret kan slå till när som helst hörni, man får ta en dag i taget helt enkelt. Skål! Ibland tar stenen slut när man håller på att bygga ihop hus, då blir det en gränd. Vi är ute och letar ny lägenhet igen, den här låg på vån 3 och var en korridor med öppen planlösning. Där sitter hon, min musa, den andra prinsessan i podcast-konungariket Billgren / Wood. Alltså Sofia Wood. Vissa tror kanske att podderiet bara handlar om att sätta sig ned i två fåtöljer och sen låta käften gå någon timme innan man skickar fakturan. Men det krävs en hel del utbildning och erfarenhet inför det. Vi har båda genomgått 20 poäng röstvård och mikrofonteknik på SU, 15 poäng praktisk kurs om ljudutrustning, sladdar plus arbetsmiljö och ergonomi samt 7,5 poäng rattirajan hejkonbejkon lite hit och dit på volymskruven sådär så att det låter bra. Sen är det bara bestämma ett namn på podden och trycka rec! Det blev fredag och den femte dagen i min svarta favoritklänning. Den har ett smart material som frotté som suger upp allting så att den aldrig blir smutsig. Ett självrengörande system helt enkelt, så hållbart! På Perfect Day testar de just nu en snacksautomat där man kan köpa nygjord sushi. Tänk en selecta-maskin fast utan förpackningar. Min gbg-hjärta brinner för att det ska lukta färsk fisk i hela tunnelbanenätet. Så himla fräscht och alltid guldkant på vardagen! Sen hade Sofia nåt hon verkligen verkligen behövde berätta, och jag var där som en vän för henne. Såpass att jag tog mod till mig och petade ned en liten sedel i kyparens ficka för att hen skulle gå över till andra sidan gatan och ta en bild på oss. Det betydde så himla mycket för Sofia att vi dokumenterade den här allvarsamma stunden. Men jag vet sen förr att man inte kan bara kan tänka på sig själv om man vill vara en hel, sund människa. Tycker ändå att sånt där med dricks på lunchen är knepigt. Hur tycker ni man ska göra i såna situationer? Här kommer the rocksteady crew, tillbaka från Lynns skoldag och nya kunskaper att dela med oss. Idag fick vi lära oss att pokémon kan utvecklas spontant ur marken och inte behöver befinna sig i frö- eller mask-stadiet innan. Nej, det kan väl inte vara möjligt? Så mycket nytt att lära sig från den nya läroplanen sedan vi var barn. Men nånstans tycker jag det är skönt att vi skyddar barnen från kunskap om den riktiga världen så att de inte ska behöva bemöta så mycket hemskheter som man gjorde förr i vår barndom. Tex. Tjernobyl eller batikmönstrat. Ok då hej då bloggen för idag! Hjärtemoji.
