På torsdagsmorgonen var det dags att säga hej då till Villa la Madonna. Så sorgligt. Detta ställe har verkligen gett mig så himla mycket inspiration, inte minst inredningsmässigt! Nu vill jag också samla massa glasgrejer i ett fönster. Ha en grå bardisk med marmorskiva och böjträstolar till. Inte minst äga denna fina lilla kaninen, som antingen är någon form av lock eller bara dekoration. Det är inte jobbigt att kliva ner på morgonen till detta. Vi åt iallafall vår sista frukost här, på vanliga bordet med vanliga utsikten. En riktigt stor skål full med bär. och sen var det bara att checka ut, packa bilen igen och dra! Vi skulle bila tre timmar till Frankrike, och första biten gick strålande! Lynn sov som en stock och vi lyssnade på Språket i P1. Efter två timmar var vi framme vid Sanremo. En gammal blomstrande turiststad som kanske sett bättre dagar men fortfarande var rätt gullig. Mitt backpackergäng. Vi gick till en liten plaza med apelsinträd. Och slog oss ner såklart. Jag beställer alltid vongole om det finns på menyn, även denna gång. Tack Italien för all underbar pasta ni bjuder på! Dags att dra vidare! Sista delen av bilresan var inte lika angenäm. Gråt, illamående och så var det ju omöjligt att hitta någonstans att stanna på motorvägen. Men allt går att ordna. Och på eftermiddagen var Pontus och jag framme vid vårt hotell på Cap d'Antibes! I Frankrike! Ombytt, nyduschad och som en ny människa lämnade vi hotellrummet. Gick förbi pastelldörrar och citronträd. Ner till stranden. Där badade vi och lekte i sanden. Men när vi skulle äta middag insåg vi att som barnfamilj hamnar man lätt i glappet mellan att lunchrestaurangerna stänger och kvällsrestaurangerna öppnar. Så vi väntade ett slag. och slog oss ner på en flott restaurang och beställde in de tre billigaste grejerna på menyn. Man vet att det är tjusigt när tallrikarna är fyrkantiga och ljushållarna är rejviga. Det blev iallafall burrata (himmelsk!) och Ceasarsallad utan kyckling. Och även en ravioli som var resans sjukaste rätt. För allt det bruna är nämligen hyvlad svart tryffel. Det var så mycket att jag trodde de skojade. Man såg inte pastan för all god tryffel! Helt underbart gott! På restaurangen hade de event, så vi satt och tittade på gästerna och bandet en stund. Sen gick vi hem i den varma Rivierakvällen, redo för morgondagen. Då var det nämligen midsommar! Hörs snart om det. Puss! Translation: A thursday in Italy and France!
