Vi vaknade tidigt den allra sista heldagen i Frankrike och Anna och jag traskade ner till stan för att köpa morgonens bröd. Jag tittade noga på den rosa himlen när solen gick upp och tänkte att det blir nog ett tag tills vi ses igen ljumma morgon. Fransk frukost i form av croissant, kokosyoghurt med granola och blåbär, grapefrukt, ägg och comté. Efter frukost fick jag ett ryck och tänkte gå ner till marknaden för att köpa korgväskor till Anna och mig. Just det ståndet var tyvärr stängt så jag kikade runt bland grönsakerna istället. Vid 10-snåret var alla redo att gå till bussen. Vi skulle nämligen åka till Collioure som är en närliggande mycket idyllisk by och där gick några av medan vi andra fortsatte några stationer till för att hajka sista vägen tillbaka. Hajken är en promenadsträcka som löper längs med kustlinjen. Fina utsikter hela vägen. Klart turkost hav. Små båtar som tuffar förbi. och fransmän som badar i de gömda lagunerna. Här kan man inte tro att det är 2 januari, men det är det. Vi slog oss ner på vägen och åt mackor, hummus och grönsaker. Här hade jag ingen aning om att jag satt lutad mot en kaktus som skulle förfölja mig resten av resan. Hur många små piggar kan gömma sig i en stickad kofta? Jättemånga. Mamma och Annika, alltså Annas mamma, som blivit kompisar. Kan inte komma på något mysigare än att dom funnit varandra. Det är så fint när en kärlekshistoria leder till fler relationer. Till slut var vi framme i Collioure och satte siktet på stranden där Pontus och Lynn väntade. Husen är små och dekorerade här, med insprängda miniträdgårdar och färgglatt målade dörrar och fönster. Hittade dom! <3 Lynn hade tagit med sig penna och ritblock, här ser vi Kapten Kalsong som ska peta ett jättestort monster i ögat. Vi gick runt bland de kringelikrokiga gränderna och stannade tvärt vid den här glassbutiken. Hur ska man välja?? Det lutade länge åt Tarte aux fraises men blev till slut min stadiga följeslagare Amarena, dvs svarta körsbär. Pontus tog blåbär och choklad och var extra snygg i Frankrike. Tycker han åldras otroligt, ser fram emot att hångla upp honom som silverräv! Efter glassen satt alla tysta och bara solade sig mot den varma stenväggen. och sen promenerade vi till Port Vandres och tog bussen därifrån. Det är så enkelt och bra med bussar här längs med kustlinjen. Det kostar 1€ och man kan röra sig fritt och slipper tråckla runt med bil. Där nere ser ni Collioure. Det är nog den turisttätaste orten här i området. Den var väldigt fin och mysig men efter att ha varit i några stycken här måste jag ändå säga att ingenting slår Banyuls. Bonusbild som Lynn tog! 😎 Efter kaffepaus på stranden gick Pontus, Lynn och jag en liten promenad bland gränderna och kikade på Magnus Karlssons hotell le Manoir. Magnus är mammas gallerist och han har öppnat ett hotell här som jag tänkte kanske vore bra att ha koll på om man skulle åka hit några fler någon gång i framtiden. Själva hotellet var stängt för säsongen men vi kikade in i den lilla trädgården. Här kan jag tänka mig att sitta och dricka kaffe och läsa bok en varm dag. Det blev sista kvällen i Banyuls och jag kikade ut genom fönstret från vårt rum och andades ut hela vägen bort till bergen. En lite halvdåligt placerad fläck på min tröja gör ingenting med den här värmande solen. Sista kvällen åt vi cote de boeuf som Sigge lagat och satt här runt det stora träbordet tillsammans och summerade året. Alla fick spela en låt som de tycker symboliserat årets känsla och jag spelade den här för att hennes framträdande drabbade mig på ett sätt som jag vill bära med mig in i 2025 som ledord och mantra. Vara med fri, mer inkännande i stunden, mer följsamt njutande. Mamma spelade den här som fick henne att tänka på Maje och alla grät lite. Det var fint. På fredagsmorgonen smet jag ner efter att vi packat våra väskor, drack en sista cappuchino och sen bar det av hemåt igen. Till gnistrande vinter, snö, en lägenhet där julen städats ut och där en helt annan del av jullovet skulle börja.
