I helgen var jag i Paris med min kompis Lizzie för att fånga våren. I fredags vaknade jag först, som vanligt, och smet ner på vår gata i jakt på frukost. Saint Honoré-bakelser och pistage-eclairsen på bageriet såg så himla goda ut. Jag kom hem med baguette, pain au chocolate, croissant, rädisor, jordgubbar, björnbär, hallon och färskpressad apelsinjuice lagom till att Lizzie vaknade. Vi hade som mål att strosa längs med Seine och gå i butiker på förmiddagen så det var bara att ge sig ut i vårvärmen. Förbi gulliga bokhandlar. Ostaffärer. Till floden. Min klänning är vintage 1950-tal. Jag har längtat efter att få ha vintageklänning och bara ben, det är en så härlig frihets-känsla. Lizzie och jag promenerade till Jardin de Luxembourg, en park med både tennisbanor, biodlingsskola, dockteater och ett gammalt palats. De gör allting så trevligt här i Paris! Mellan 1611 och 1800 var det en privat palatspark, tänk att ha 25 hektar mitt i stan! Här står jag vid La fontaine Médicis från 1630. Dags att strosa vidare! Lizzie gillar franskt mode så vi var på Yse, Rouje och Sezane och tittade på kläder. Vid 12 hade vi tidig lunch på Le Bistrot de Paris, en klassisk parisisk bistro, med Sandra! Hej! Jag åt fisk och ratatouille. Väldigt franskt badrum. En liten café crème på maten. Efter lunchen hade Sandra lyckats få biljetter för oss tre till Maison Gainsbourg. Serge Gainsbourg och Jane Birkins hem i Saint Germain som stått orört sen han dog och som för bara något år sedan öppnade upp som museum. Man gick två och två genom rummen, som alla hade fotoförbud, med en audio-guide där deras dotter Charlotte berättade om alla föremål, minnen och känslor från hennes barndom i huset och hur det var att leva med Serge och Jane som föräldrar. Det var en av de absolut bästa museum-upplevelser jag haft i mitt liv. Så många lager och bottnar i allt. Jag kände också igen mig i så mycket, men på en mindre skala och utan allt missbruk. Att växa upp i en miljö där föräldrarnas konstnärsskap tar mycket utrymme, Charlottes idoliserande av pappan, den lilla gropen i soffan där han alltid satt. Mycket stannade kvar efteråt. Serges garderob med bara Repettto-skor som han bar barfota året runt, den exentriska svarta inredningen, spegelväggen bakom sängen, allt 1970-tal och samlandet. Fotografier på avklädda fransyskor överallt, ett rum med antika dockor, det lilla franska köket med dörren ut mot gården där barnen bodde, så långt från föräldrarnas sovrum man kan komma. Charlotte berättade att de brukade mötas i hallen på morgonen, när hon skulle till skolan och de kom hem från klubben. Sen sov de till 13 och Jane kom som en solstråle och hämtade på skolan. Jag skulle kunna skriva om upplevelsen i hundra rader till men föreslår istället att ni försöker norpa en biljett om ni är i Paris någongång, det var så fint och starkt och sorgligt. Efter museet gick vi längs med Seine. 22 grader och sol, Paris vet hur man gör vår. Vi slog oss ner på L'Escale som har en perfekt uteservering längs med floden och jättejättegoda viner. Detta pet nat var underbart. Perfekt till sommaren, bara 10% också vilket jag älskar. Vi satt och pratade konstant i tre timmar. Hoppas vi var de enda svenskarna tänkte jag kanske tusen gånger denna resan, men så är det såklart inte. Vi sa hej då till Sandra och så strosade Lizzie och jag vidare längs med floden. In i Marais och antikaffärerna där. Modistformar och gamla speglar. Mysigt att hänga med en kompis så mycket. På kvällen promenerade vi mer och åt falafel vid Seine som tidig middag. När vi kom hem vilade vi fötterna och sen ut igen i kvällen för crêpes med nutella, djupa samtal över borden och efter det somnade vi snabbt i vår lilla tvåa i Montmartre, redo för ännu en heldag i Paris. ❤️
