Sista morgonen i Cap d'Antibes tog vi det lugnt tills Lynn var lagom mör och redo för att ta sin första nap i bilen. Jag har varit så himla orolig för hur det ska gå att åka så långt med ett så litet barn, som likt de flesta 1-åringar har alldeles för mycket spring i benen för att sitta fastspänd i en svettig bil. Vi åt en riktigt fransk frukost med små yoghurtar, blåbär och ägg, tog ett sista dopp i poolen och åkte iväg. Till en början gick det helt okej. Lynn sov länge så vi hann ända till den Italienska kuststaden Savona innan vi behövde stanna. Där satte vi oss på ett litet ställe vid stranden och åt spaghetti al vongole. Jag älskar hur man nästan kan kliva in var som helst i Italien och få en god, äggigt gul pasta. Skaldjurden smakar så salt och gott också i solen. Men efter lunchen var det desto knepigare. Jag bröt nästan ihop när Lynn grätskrek och vi fick stanna så fort det gick ett par gånger. Jag har verkligen noll tolerans mot hans gråt. Alltså inte att jag tycker att han inte bör gråta, men det finns något inom mig som går sönder så fort han visar att det är fel. Men efter många småstopp, lite glass och Ipad-mut, många snuttamningar och lite Babblarna kom vi iväg igen och tog oss ändå till Piemonte och Villa la Madonna. Jag hann till och med kika ut lite över de Italienska bergen där vi slingrade oss fram och njuta en sekund. Men det var inte mer än så. Resan är inte målet när ett barn är med, målet är verkligen målet. Och nu är vi här. Så ljuvligt är det! Lovar att visa allt från vår fina första kväll, det kommer redan imorgon! Puss. Translation: A bunch of pictures from our road trip morning in France/Italy. And some thoughts on traveling with a small child.
