Yay! Nu kastar vi oss in i bilderna från Lissabon ett slag tycker jag. Vi åkte ju dit lilla familjen och jag i tisdag eftermiddags förra veckan. Efter ett försenat plan, ösregn och total förvirring med massa tungt släpande upp för megabranta kullerstensbackar sent på kvällen hittade vi iallafall till vårt fina hotell. Vi bor på Independente nu när vi är här i de mysiga kvarteren Principe real. På onsdagen vaknade vi upp så sent som nio(!) efter en välbehövlig sovmorgon och slog upp dörrarna till vår utsikt. Gosegrisen. Må han aldrig få hår. Jag klädde på mig något riktigt weekend-chict och svängde upp håret i vad någon kallade Ett dockhem-frisyr. Barbent kunde man vara dessutom! Vi tog en långpromenad för att se stan och när klockan slog lunch gick vi in på Nicolau och åt pannkakor, avokadomacka och sallad. Efter lunch kom regnet och strumpbyxorna åkte på. Och eftersom vi inte ville bli dyblöta hoppade vi in på alla små affärer som såg trevliga ut i våra kvarter. Hittade till den här gulliga barnaffären som hette Mini by Luna. De hade mitt drömporslin. Tänk att äta morgonfilen ur denna på landet. Här finns de online om man är sugen. När vi tyckte att det borde klassas som eftermiddag och vindags promenerade vi ner mot ett café som Flora hade tipsat om. Le petit Prince hette det, och ägaren Jean Pierre kunde svenska då han bott i Sverige i många år. Vi drack rosé och jag fick måla vad jag ville på en liten svart tavla. Jag målade mitt rosé. Efter massa prat om Sverige och Portugal och antikviteter och musik och annat var vi helt slut och gick tillbaka till hotellet för en tupplur. Älskar entrén till vårt hotell, den är så pampig! Taket och väggfärgen, älskar. Vid 18-tiden var vi på väg igen. In i olika småbutiker. Jag blev kär i rödvitrandiga espandrillos. Om man vill maxa korgväsketrenden, hehe. När man reser med barn får man ta små pauser och göra sånt de gillar <3. och pauser för de vuxna är också viktigt! Vi gick tillbaka till Jean Pierre för en fördrink innan middagen. Cava och kaffe. och vid 19 hade vi bord här, på Dona Quiteria som Jean Pierre hade tipsat om. En urgullig restaurang från 30-talet med interiören kvar. Massa skåp längs med hela väggarna fulla av vin och små antika föremål. När man tar fram kameran på restaurang utomlands erbjuder de som jobbar så himla ofta att ta en turistbild. Javisst tack snälla säger man då! Jag älskade verkligen den här restaurangen, ett supertips! Mysigt, litet och så himla vackert. Vi åt bland annat caprese. Pimientos de padron. och grillad bläckfisk! Älskar att äta sånt jag inte vet hur man gör själv. Det var första dagen i Lissabon <3. Translation: A first day in Lissabon. Rosé wine, soma rain, shopping and a cute restaurant.
