Jag var i Saint-Paul de Vence i helgen och nu är det lördag! Vi vaknade upp i vårt hotellrum på La Colombe d'Or och klädde på oss för frukost. Jag är alltid orimligt taggad på frukost, speciellt på hotell i Frankrike, eftersom det är det godaste jag vet. Jag blev inte besviken! En perfekt liten brödkorg. Den lilla smördegssnurran med russin var otrolig. Gissar att den har ett underbart namn. Ägg i tokiga 1990-talskoppar. Hotellet, kanske det finaste jag varit på. Runt poolen, italienare som pratade viktigt i sina telefoner, läste romaner och hånglade med sina snygga flickvänner och pojkvänner som strosade runt i badkläder och öppen skjorta. Vi tillbringade någon timme efter frukost där och läste, badade. Bytte om till något svalare. och sen tog vi vår fräsiga sportbil på äventyr! Nej skoja, vi tog bussen. Buss 655 går hela vägen från Saint-Paul de Vence ner till pendeltåget. Med det kan man sen åka vart man vill längs Rivierakusten. Vi åkte raka vägen till Antibes. Där har de matmarknad och antikmarknad på lördagarna. Jag tittade på antika blusar såklart. och åttakantigt porslin. Precis vid matmarknaden ligger en liten restaurang som heter Le Zinc som Sandra tipsat oss om. Där beställde jag en burrata med tomater från marknaden. Gott! Knäppt att de hade torkade blommor på all mat bara. Sen promenerade vi ner till havet och Pontus ville känna på hur varmt det var. Bada inte här Pontus, det är livsfarligt! Höll nästan på att blåsa bort. När vi åkte bussen tillbaka stannade vi en hållplats före vår, på Fondation Maeght. Ett konstmuseum som vi varit på förut och sett en underbar utställning av Barbara Hepworth om ni minns. Kanske en av de bästa utställningarna jag varit på, samt ett av världens absolut vackraste museum med en skulpturpark av Miró. Det enda jag kunde tänka på var varför ser inte nya Slussen ut så här? Lite japanskt, lite minde borg och mer labyrint. Jaja. Tänk med konstverk och vatten, det hade varit något. Muums. Sluta upp vad fint! Den tillfälliga utställningen handlade om modeskaparen André Courrèges och fotografen Peter Knapp som tillsammans var otroligt nyskapande inom couture-fotografi och framställde modet som en egen konstform genom foto. Här kunde man titta på 1960-talsplaggen. Vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen och la oss i den heta solen vid poolen och läste och badade. Jag läser just nu Albert Camus Främlingen och den är kort men helt ljuvlig från start till mål. Har så mycket att säga men då blir det här inlägget alldeles för tungt så vi får prata om det en annan gång! Istället, häng med på fördrink! Vi gick upp till Saint-Paul de Vence igen och satte oss på den lilla baren L’ Art et le Vin som hade kvällssol och som såg mysig ut. Deux coupe de champagne s'il vou plait! Eftersom vår restaurang inte öppnade förrän 19.30 tog vi en promenad längs med muren runt byn i solnedgången. Här blickar man ut över ros- och apelsinodlingarna som funnits här i hundratals år och som skördats och skickats till Grasse för att bli parfym. Doften. På kvällen är man näst intill ensam här i byn också. Dags för middag. Vi beställde in fisken med aioli och det var så franskt så franskt. Kokta grönsaker, omsorgsfullt skalad potatis (en) och en stor silversåssnipa med aioli. Till efterrätt, restaurangens berömda glasstårta med röda bär som vi delade på och åt upp i ett ögonblick. Syrlig och helt ljuvlig. Det var allt från lördagen i Frankrike, vad mysigt att ni hänger med! 🍰✨
