Hej på er! Jag fick en fråga när jag var i Frankrike över nyår som jag tänkte att vi kunde prata om idag. Den handlar om hur man lyckas resa ett större gäng där flera generationer är med. Det finns ju många fallgropar när svärföräldrar, småbarn, viljor, vanor etc ska mötas, men det går! Så här löd kommentaren:💌 Du känns som drömgästen att ha på besök! Köper frukost, lagar härliga middagar och hittar på roliga saker. Vet att du skrivit om att vara många tillsammans hos er på Gotland, men det vore intressant att bena ut nycklarna till trivsel på denna resan. Funderar också på att göra en ”generationsresa” och hyra ett hus tillsammans i Frankrike eller Spanien men vill undvika krockar och tjuriga barn.Tack vad snäll du är och vad kul med en familjeresa! Först och främst vill jag säga att anledningen till att jag köper frukost, lagar mat och hittar på roliga saker är för att jag vill och det ligger i min personlighet. En bra gäst behöver nödvändigtvis inte vara den som hela tiden fixar, ordnar och är peppad, en bra gäst är den som vågar och orkar vara sig själv och ta fram sina bättre sidor även när man är i en situation som inte hör till vardagen. Min mamma tex är inte den som kommer med förslag, lagar middagar till alla eller tar ansvar för hela stora gänget, men hon är den som sitter och leker och ritar med Maje i timmar, skrattar åt sig själv, spelar Chicago och bäddar Lynns säng. Hon tycker om att ta hand om barn och trivs i det lilla med dom, medan jag hellre går iväg till marknaden och fyller korgen med grönsaker. Båda är bra, det är det naturliga som är rätt. Just den här resan är ju lite speciell eftersom det är min brors frus mamma och pappas hus som dessutom även ägs av Annas mammas syster och henens man som kom de sista dagarna. Jag och min familj är alltså många steg bort men kände oss ändå som en del av familjen tack vare Annas familjs otroliga generositet och förmåga att vara sig själva och inbjudande. De tycker även mycket om Lynn vilket känns så fint och gör det väldigt naturligt att umgås även utan Sigge och Anna. Anledningen till att vi åkte hit är att sen Sigge och Anna blev tillsammans så har de rest hit till Banyuls-sur-Mer och huset många gånger och de senaste åren har även mamma och min syster Andrea följt med. Det är framför allt för att mamma och Annas mamma Annika blivit riktigt fina vänner sen Anna och Sigge blivit ihop. En solskenshistoria för båda våra familjer skulle jag säga, det är ju inte alltid man klickar så bra med en ingifts familj, men ibland händer det och då är det som att hitta andra halvan av något som saknats men alltid funnits där. Pontus, Lynn och jag har inte följt med för resorna hit har mestadels handlat om att hajka och det har känts lite övermäktigt med ett litet barn på fem, sex år som inte är van vid bergen på det sättet. Men förra året, när Lynn var åtta fick vi frågan om vi ville följa med och då kände vi oss redo och gjorde det. Nyår firas traditionsenligt på dagen här och fransmännen badar alltid på tolvslaget på nyårsdagen och dricker bubbel för att fira in det nya året. Byn är sömnig men vänlig och det är precis min smak att göra trevliga saker på dagarna och sen krypa till kojs i lagom tid för att få nio goa timmars sömn på jullovet. Angående att olika generationer och personligheter bor tillsammans och hur man ska göra för att undvika konflikt så tror jag att det första steget är att acceptera att det kan bli lite konflikt. Låt allas personlighet komma fram, våga var dig själv, låt barnen vara de som de är och var inte rädd för lite känslor. Det är värre när de undantrycks och folk blir obekväma, bättre att låta lite komma ut och sen gå vidare. Man kan samsas trots att alla inte är samma människa, det är ju det som gör att man älskar varandra. Ett sätt att vara bra gäst är att både bjuda på sina färdigheter, handla mycket, diska och laga mat, men också låta sig bli bortskämd och ompysslad när någon vill göra det. Vi brukar även ta små avstickare och göra egna utflykter. Då har man längtat lite efter att mötas vid middagsbordet och prata igenom dagen och vad alla gjort. Något man kan tänka på är att ha saker att göra om dagarna. Att vara sysselsatt med en tydlig riktning är bra för gemenskapen och stämningen. Att veta att efter frukost så hajkar de som vill känns skönt och sen på eftermiddagen gör alla precis som de vill. Lynn och Pontus älskar att chilla och tar för sig i det. De ligger gärna på rummet och läser medan jag tar en tid utflykt eller avstickare ner till stranden med de som är sugna. Man måste alltså nog dela upp sig och ha små fasta hållpunkter för när man ses. Då kan man vara helt avslappnad när man behöver så plockar man fram sitt bästa jag till när man är tillsammans.Hoppas detta var till lite hjälp och pepp för någon och du som skrev, njut av din familj! Barn kan vara tjuriga ibland, men det brukar bli bättre när man letat lite drivved på stranden, byggt något kul av det tillsammans, plockat fram chips och kortlek och sen går det av sig själv. Har ni som läser några tips eller erfarenheter på ämnet, dela gärna i kommentarerna. Puss!
