Det blev torsdag i Nice och jag hade gjort upp ett digert schema för min dag. En punktlista med tider och antal ord som skulle skrivas. Jag vaknade 06.30, skrev ett blogginlägg och prick kl 07.30 hade jag springskorna på mig och var på väg ner för Rue Rossetti för att springa en runda innan frukost. Man älskar ju färgpaletten i den här stan. Hallonrosa, pistagegrönt och citrongult. Nere på torget som brukar vara proppfullt av glassätande turister var det bara jag, några duvor och lite restaurangägare vakna. Jag sprang längs med strandpromenaden i 30 minuter. Sen tillbaka till rummet för att svida om till bikini. Jag älskar verkligen mornar. Jag känner mig så levande och pepp då, som att jag tror att den energin ska hålla i hela dagen. Ett dopp! I den uppvärmda poolen. Det är så vackert! Efter doppet gjorde jag mig presentabel på rummet. Smög längs de klosterlika korridorerna. Ner mot gården. För en frukost för en. Jag läste hos Sofia att hon inte tycker om att äta själv. Jag tycker också att det kan kännas lite konstigt men tricket är nog att gå med det konstiga. Prata med personalen, säga hej till folk och vara lite mer outgoing än vad man tror. Då brukar det kännas bättre, iallafall för mig. Frukostbuffén som serverades till bordet bestod av yoghurt, granola, vindruvor, tre bakverk, marmelad, två olika sorters bröd, smör, ost, två ägg, toast, juice och en cappuccino. Tur man var hungrig! Mellan 9.30-12.30 satt jag på rummet och skrev. Jag testade pomodoro-tekniken för första gången och tycker att det funkade riktigt bra. Jag skriver nästan alltid i flow, oavsett om det är bloggtexter, en faktatext eller något mer personligt, så jag var först skeptiskt till om de abrupta pauserna skulle störa flödet. Det gjorde det inte alls, snarare gav det mer idéer. Boken kommer i vår så när det närmar sig kan jag berätta mer, men det är väldigt roligt att skriva igen! Om saker jag inte skrivit förut. När det var dags för lunch satte jag på mig en svalare klänning. Frågade internet var den godaste acai bowlen i Nice fanns och tågade dit. Ut från gamla stan till lite andra kvarter, med mer ungdomar och färre turister. Acaibowlen var jättegod men tyvärr för liten. Jag blev hungrig igen efter en timme. På vägen hem kikade jag in i den klassiska butiken Trésors Publics som säljer franskt hantverk och franska favoriter. Kökstextil på rulle och pressglas. Jag är lite sugen på de klassiska bistroglasen till Gotland. Tycker de är så fina! Alltså dessa. När lunchpausen var slut började eftermiddagspasset. Jag drack kaffe och åt en pain au chocolat. De är i en annan liga här, är det smöret? De smakar blommigt. Texten flödade och en del blev jag nöjd med. Jag brukar låta allt vara med från början och stryker i ett senare skede. Man vet aldrig vad som kan dyka upp när man låter texten löpa fritt utan att döma. Efter en stund bytte jag plats till ute i trädgården. Sen tillbaka till mitt rum. Mer text och mer kaffe. Vid 17 bestämde jag att det fick vara nog för dagen. Här i hotellets korridor ser jag många detaljer jag vill ta med in i renoveringen på Gotland. Det smidda räcket tex, och handtagen till dörrarna som har samma kulör som våra skafferiskåp och kyl/frys kommer ha. Fint med något avlångt och svart detalj. På eftermiddagen gick jag upp i Colline du Chateau och promenerade upp hela vägen till vattenfallen. En riktigt varm promenad i mitt egna sällskap. Efter hajk kommer vila. Jag tog plats vid poolen och låg här med min bok. Timmarna gick visst. Jag badade. och läste. medan solen började gå ner över stan. Jag borde äta middag. Men jag hade svårt att slita mig. Till slut gick jag ner till restaurangen. Men bestämde mig istället för att sätta på mig de enda skorna i packningen som inte var svettiga eller gav mig skoskav, traska ner till havet, köpa en falafel med pommes och sitta där nere med kvällssorlet istället för ensam på restaurang. Så det gjorde jag, och så slutade torsdagen i Nice.
