Välkomna tillbaka till Cap d'Antibes där jag befann mig tre dagar förra veckan för att hälsa på min kompis Sandra i hennes familjs hus. Varje morgon sprang jag längs med stranden och så här såg det ut prick kl 08.09 på torsdagen. Framme vid huset, dags för en dusch. och sen på med luftiga kläder, det var 24 grader. Frukost i solen. Ska vi hjälpas åt att hitta de här kokosyoghurtarna i Sverige? Jag kan inte acceptera att de inte går att få tag på. Någon måste ha en ingång till Yoplait?? Lagom stor kaffe till. Jag hittade den här gulliga burken i Sandras rum. Något Askungen skulle ägt. På förmiddagen hängde vi bara hemma och läste och jobbade. Sen ni Sandra i soffan? Svalka bakom gardinen i mitt rum. Nämen, en bebis! När Didrik hade vaknat gick vi ut på utflykt. Jag tog på mig min gamla Rocky-jeansjacka som fortfarande är min snyggaste vårjacka efter 25 år. Sen gick vi. Mot Juan-les-Pins. Vi ville äta lunch på stranden, så vi valde ett ställe med gula parasoll. Maten var inge vidare dock, men helt ärligt gör det mig noll när det är så här vackert. En perfekt liten gata. Vi promenerade mot en kiosk för Sandra skulle hämta ut kaffekapslar hon beställt. Sen gick vi vidare mot Botaniska trädgården. Här ser ni ett eukalyptusträd. I trädgården var det mest träd och palmer och knappt några blommor, men skönt med skugga. På eftermiddagen hade vi gått 23000 steg och var tillbaka vid den lilla båthamnen. Sista timmarna i huset tillbringade jag med teamsmöten i hängmattan. Till ljudet av Sandra som vattnade trädgårdslandet. Sen var det dags att lämna. Tack Sandras familj och Frankrike, älskade varje minut. 💙
