I somras bokade jag en ensamresa till Nice. Under två dygn skulle jag skriva klart det projekt jag har deadline på i höst, vara själv, jobba och bo på ett otroligt hotell. Underbart! I onsdags var det äntligen dags. Jag hade bokat Hotel du Couvent. Det är ett helt nytt hotell som ligger i ett gammalt kloster uppe vid parken och bergen i gamla stan. Jag kom dit vid tretiden i onsdags och slog mig ner i receptionen som mer såg ut som ett vardagsrum taget ur en inredningsbok. Hotellet ligger runt en stor gård full av träd, stenbänkar och klättrande växter. Här kan man verkligen se nunnorna när de gick runt och tog hand om trädgårdarna, hämtade vatten ur de inmurade källorna och plockade frukt ur träden. Jag hade lyckats hitta någon form av medlemsrabatt och kunde snärja ett stort rum i den gamla delen helt för mig själv. När jag klev in blev jag helt paff av känslan. Det är det vackraste hotellrum jag varit i under hela mitt liv! Som att en gammal fransk kvinna bott här för evigt men städat upp och dukat fram bara för mig. Det doftade av lavendel och olivtvål och jag tänkte att här ska jag nog få skrivro. Men först ett varv runt och titta på allt. Badrummet var så inspirerande. Gamla silverskålar och marmorskivor med hårdtvål, enkel glasvas med solros och glaslampetterna ville jag absolut smyga ner i resväskan. En enorm säng bara för mig. När jag gjort mig hemmastadd satte jag mig vid skrivbordet och skrev medan det regnade utanför fönstret. När det klarnade upp och klockan var 18 gick jag ner till baren och beställde en drink. Det gör jag aldrig men det kändes rätt på platsen på något sätt. Det fick bli en french 75 och så började jag läsa Karolina Ramqvist bok Den första boken. Vid sju packade jag ihop mig själv och promenerade ner mot myllret i Gamla stan för att äta middag. Jag hade bokat bord på Lavomatique som är en tapasrestaurang tre minuter från hotellet belägen i ett gammalt tvätteri och som många tipsat om. Jag beställde moules med chili, falafel och ett glas rött och åt det allena på världens minsta bord. Sen gick jag och la mig vid 21 och sov i nio timmar. Helt underbart. På torsdagen, som var min enda riktiga heldag ensam och som jag verkligen ville maxa med allt, vaknade jag såklart tidigt och passade på att skriva min bästa timme mellan 6 och 7. Sen såg jag att det fanns yoga 7.30 så jag smög ner och yogade innan jag gick vidare ner till spat och badade. Här är receptionen. och här är badet. I personalen jobbade en urgullig svensk tjej som hette Pauline. Jag bad henne ta en bild på mig vid frukosten. En fransk buffé som serverades vid bordet. Klockan 10 hade jag ett teamsmöte och vid 11 kändes det som att jag hade en hel dag bakom mig, men det var bara början såklart. Dags att se sig om lite. Jag gick runt i det otroliga huset och tittade, kände, doftade och tog in. Sen ut i trädgårdarna som är belägna som i en spiraltrappa upp i berget. Vilt, lumm och grönt fluff. Trädgårdsmästare satt hukade med korgar och grävde i jorden, rensade rabatter och plockade grönsaker. Jag gick hela vägen upp. Till den översta platån där poolen ligger med utsikt över hela staden. Neråt igen. Noterade en perfekt plats för ett glas vin senare. och så tillbaka ner till hotellet. Gångar av cremefärgad puts, salviagröna dörrar, mörkt trä, matt svart och vid varje hotelldörr låg ett knippe torkad lavendel. Jag satt inne på mitt rum och skrev fram till lunch. Sen gick jag upp i trädgården igen och slog mig ner vid ett bord. Rosé och bok medan jag väntade på maten. Smörstekt fisk, fluffig focaccia, sallad och tomater från trädgården. Är det världens bästa mat? Efter lunch gick jag tillbaka till mitt rum och bytte om till bikini. En liten närmare titt på den otroliga material- och färgkombinationen i badrummet. Så inspirerande! Jag simmade några längder, helt ensam. En otrolig utsikt. Hotellets innergård. Sen tog jag min dator och satt uppe vid poolen och skrev resten av eftermiddagen. Min utsikt. Vid fem stängde jag ner datorn och gick ner till myllret igen. Jag hade frågat personalen vilket det bästa glasstället var nere vid torget och de tyckte absolut jag skulle gå hit, inte det största, men det mest genuint italienska. Det blev två kulor, körsbär och kokos, så gott! Sen traskade jag vidare till den lilla butiken Le Palais d'Osier som jag läst på Johannas blogg hade fina korgväskor och det stod som enda grej på min inköpslista härifrån. En liten korgväska att hålla i handen eftersom den jag har gått sönder. En äldre herre satt och knöt en stolssits medan jag kikade runt. Jag hittade den perfekta lilla väskan för 22 euro och slog till. Sen promenerade jag upp i bergen mot kastellet och vattenfallen. Så fin utsikt härifrån. När jag kom tillbaka var klockan sex och jag tog en kaffe och satt vid mitt lilla fönster med nya väskan bredvid mig för att skriva det sista för dagen. Dags för drink och läsa bok, här i en av solstolarna satt jag en stund tills det var tid för middag. I min franskaste outfit. Jag åt på hotellets restaurang, satt här i mörkret och försökte se vad som var på min tallrik. Gott var det iallafall, och så trevligt att få socca att äta medan man väntar på sina fyllda grönsaker.Jag somnade innan 22 och sen var det fredag och då skulle jag inte vara själv längre men nu har inlägget blivit en mil långt så det tar vi en annan dag.Det var allt från Nice två första dagar! 🇫🇷
