Nu är jag hemma i Stockholm igen. Det har varit en underlig men vacker helg i Göteborg. Det har känts jobbigt att vara borta från familjen, bara höras över telefon, efter det hemska som hände i fredags. Både min mamma och syster var fast på sina jobb och kom inte ut förrän på kvällen. Min syster jobbar ju på H&M och satt alltså bara ett stenkast bort från Drottninggatan. Men nu är de båda här. Vi myser på golvet och dricker kaffe, klappar på Mira och pratar. Ikväll ska vi laga middag ihop och sniffa Lynn bakom örat. Hemma hos oss har lugnet spridit sig. Vi är rustade för allt, vi tar hand om varandra. Imorgon ska jag åka till jobbet och tapetsera, måla lister och luncha i solen med mina kollegor. Vi kommer prata om vad som hänt. Fastän allt är som vanligt är det mycket som är ändrat. Alla man möter är skakade, men alla är ju också enade. Och eniga. Det här är startskottet på en ny varmare tid. Vi kommer inte vika oss för hatet, vi kommer inte triggas. Vi kommer bara fortsätta att sprida kärlek och aldrig sänka oss till den nivån som bara skapar mer problem. Det är nu vi förstår vad som är viktigt. Det är de stora sakerna som betyder något här i livet. Translation: I'm back in Stockholm hanging out with my family in the place I feel at home.
