Hej! Det är söndag eftermiddag och jag har precis vaknat efter vad som känns som världens längsta djupsömn. Det där med att ta en lätt nap för att vila upp mig har aldrig funkat för mig. Jag är en sån som antingen sover tungt, eller inte sover alls. Javisst, jag kan vakna mitt i natten av en mardröm eller trevlig dröm precis innan man ska dödas eller hångla eller vad den nu handlar om. Jag kan vakna av en hård spark eller som igår natt, av att Pontus inte låg i sängen (han hade somnat på soffan). Mitt i natten är också då jag får ångest. Om det har varit en jobbit dag, eller vecka som den här, så kan jag vakna mitt i natten och alla mina problem känns världsstora. Allt man inte kan lösa nu, allt som ligger på ens axlar. Jag kan komma på små pinsamma grejer jag gjort i livet som annars är som bortblåsta längst bak i mitt huvud. Dessutom är jag inte densamma efter en nap. Nu när jag vaknade i sängen, efter en hel timmes sömn, är ögonen igenklistrade eftersom jag inte tog ut linserna, jag är yr, har ont i huvudet och vet inte vad klockan är. Det kan ju inte vara bra? Det kan ju inte vara så man tar en smart nap efter en hård emotionell vecka och ett träningspass? 25 minuter på crosstrainern betyder tydligen en timme i sängen och sen tre timmar att ta igen sig efter det. Hur blir man bra på att nappa? Det känns som något jag måste lära mig nu när jag inte kommer få mina nio timmar sömn i sträck på ett bra tag. Tills jag är 60 ungefär. Jag tror lite av min ångest i viladet ligger i min prestationsångest också. Att en söndag kan gå åt till att bara göra inget. Fast jag har ju varit och tränat, ätit lunch med Pontus, handlat bakverk på Gunnarssons till oss och förinställt blogginlägg till imorgon. Hur kan det bli ingenting i mitt huvud? Och självklart måste jag vila. Jag är för bövelen gravid och i fredags var jag på begravning och åkte massa trångt tåg och sov dåligt. Men i mitt huvud blir det ett par timmar som slösas. Där jag kunde gjort något vettigt, producerat och skapat. Skrivit något, fotat, städat eller planerat. Istället gör jag ingenting, eller iallafall nästan. För vila är ju ändå nåt. Kanske det jag mest utav allt behöver. Translation: I'm the worst person at doing nothing, taking a rest and not produce. But I think it's what I need the most right now, why does it has to be so difficult to take a simple nap?
