En av höstens och vinterns absolut mysigaste grejer har varit min, Gustavs och Lizzie bioklubb på tidiga söndagsmornar. Istället för att ligga hemma och rulla tummarna och tänka på måndag har vi träffats klockan nio på olika caféer, ätit frukost, pratat om helgen och umgåtts på det allra bästa sättet. En söndag för några veckor sedan, innan snön föll och det blev fodrade kängor-kallt, sågs vi på Pascal. Mina gulliga biokompisar. Kan slå vad om att Gustav viskar något snuskigt. Gullungar. Vi åt avokadomacka, drack havrelattes och gick igenom livet. Gustav skulle operera örat och Lizzie skulle till Berlin. Mycket att prata om alltså. Jag fick den här lilla vasen av Gustav. Har ju två sen tidigare som jag fått av Andrea och älskar dem! Vad sägs om att ha dem på långbordet i ladan med egenodlade småblommor i? Eller bara gräs från trädgården? Sen var det dags att gå vidare mot dagens huvudmål. Men först en bild på mig i fina vintagekappan från Myrorna och boots från Kavat. Väskan från Balenciaga har gått sönder för tusende gången nu så den ska jag lämna in på lagning. Vet inte vad jag gör med mina väskor men de går åt. Under kappan, vintageklänning från Beyond Retro och fint loppisfyndat skärp i svart sammet med strass. Dags att gå på bio! Vi går alltid på Victoria, det är min favoritbiograf. Dramatik utanför salongen. Vi skulle se pangrullen Beautiful Boy! Så pepp på denna filmen som är regisserad av Felix Groeningen och handlar om Journalisten David (Steve Carell) som kämpar för att rädda sin drogberoende son Nic (Timothée Chalamet, Call Me By Your Name). Filmen är baserad på verkliga händelser och sånt tycker jag alltid adderar känsla och autenticitet i en film. Jag blir mer gripen av den när jag vet att det är en riktig berättelse om någons liv. Så snygg film också! Det ser man redan på postern tycker jag, som får fem plus av mig. Nic kommer från en trygg kulturell högstatus-uppväxt, men med separerade föräldrar och höga krav på sig själv, och börjar experimentera med crystal meth. Sen försvinner han ner i drogberoendet och tappar kontakten med sig själv och sin familj. Så här skriver David Edelstein från New York Magazine om Timothée Chalamet rollprestation: "A test of an actor is playing someone who's split in so many ways that he moves forward while looking backwards and vice versa, and Chalamet is already a master." Steve Carell är en otrolig skådis tycker jag. Han är så subtil och teatralisk på samma gång. Han är fantastisk på att fånga känslan av maktlöshet och ilska, som på ett övertygande sätt porträtterar en pappas kamp för att få tillbaka sin son. En så himla fin film. Om föräldraskap, kärlek, kreativt familjeliv i norra Kalifornien, otroliga hus, dialoger och fantastiskt skådespeleri. Drabbande och mänskligt, fint och vardagligt rörande. Om moderna familjestrukturer, om att gifta sig in i en annan människas liv och problem, om gränslös kärlek till barn och att aldrig sluta kämpa för att få tillbaka varandra. Filmen är baserad på David och Nics självbiografiska böcker och här kan ni se trailern om ni vill: Vi såg filmen i en egen liten salong med fötterna på stolsryggarna framför oss. Ett utmärkt sätt att tillbringa en söndagsförmiddag med vänner. Speciellt Gustav och Lizzie som verkligen uppskattar vacker film, och kanske speciellt Lizzie som också längtar tillbaka till San Fransisco. Om du vill se Beautiful Boy, som har biopremiär den 11 januari, med en vän, mamma, kille etc så lämna en kommentar om vad regissören till filmen heter och varför du vill gå så kan du vinna två biljetter. Jag har 10 biobiljetter att tävla ut. ? Puss!
