Förra veckan blev Sofia och jag uppbjudna till en heldag i Dalarna och den underbart pittoreska byn Dala-Floda. Det skulle visa sig bli en dag full av intryck, lärdomar, vinterhärligheter och vänskapstankar. Perfekt så här inför jul. Ända sen jag besökte Karin och Carl Larssons hem i Sundborn förra vintern har jag velat åka tillbaka till Dalarna, till de vackra böljande åkermarkerna, porlande bäckarna och faluröda husen som står tätare här än någon annanstans. Utplacerade längs med älven och med frostiga fasader. Nu var det alltså dags igen. Sofia och jag tog tåget till Djurås, där blev vi upphämtade av Jonna från Visit Dalarna som skulle hänga med oss hela dagen och såg till att vi skulle bli omhändertagna och få träffa många inspirerande människor på olika platser i området. Verkligen insupa Dalarnas bästa på en dag. Vi började med att åka till Dala-Floda, som brukar kallas för Dalarnas lustgård och här bor det många kreativa människor med konstnärligt fokus och det finns en lång tradition av jordbruk och fiske. Västerdalälven låg där stilla och rogivande när vi anlände till vårt första stopp. Nämligen Wålstedts gård, som är ett ekologiskt lantbruk och gårdsbutik. Här möttes vi av värmen från den vedeldade ugnen som mamma Meta berättade att hon började elda i två dagar tidigare. Då skulle elden vara perfekt tills dess att vi kom dit för att baka hennes mormors bullar med rågsikt tillsammans. Men innan vi satte igång med det fick vi landa och äta en rejäl bondfrukost med godsaker från hela området. Ägg från deras egna höns, brokiga, spräckliga och olika stora. Nybakt bröd, marmelad, ägg och gräddost, mmm. Vi satt nära den vedeldade ugnen och pratade om lantbruket, om KRAV-odlingarna och svårigheterna med att driva en ekologisk odling. Hur vi idag vant oss från att förstå vad mat verkligen kostar, hur vi slänger skaftet på broccolin fastän det är den godaste biten, hur de viktigaste råvarorna att verkligen köpa ekologiska är jordgubbar och potatis, då de är de som annars besprutas mest. Vi pratade också om hur det var när familjen Wålstedt började bedriva ekologisk odling, som de enda i området och hur andra såg på dem som hippies, nu är det inte alls lika konstigt att värna om miljön och kvalitén på råvarorna. Hur vi idag lägger en mycket lägre procent av vår inkomst på mat om vi jämför med förr, hur det gått från att vara familjens gemenskap och helgsyssla till något som bara snabbt ska fixas. Men mest pratade vi nog om Wålstedt-familjens fäbod, där man kan hyra in sig för en dag och verkligen hitta lugnet. Tänk er själva. En ensam fäbod i en skogsdunge på en äng. Helt stilla och lugnt. En picknick från gården med mat för hela familjen, en 4km lång hajk och så är man framme. Utan mobiltäckning, lägga ner vinet i matkällaren på kylning, bara se barnen springa runt där ute i det gröna och andas in lugnet. Vilken dröm. Efter maten var det dags att baka! Receptet var från Metas mormor och slutresultatet blev ett lagom sött, superfluffigt och helt ljuvligt bröd. Ni ser ju! Ska ätas med smör, enbart. När vi var så mätta att vi knappt kunde resa oss fick vi följa med runt på gården och se hur grönsakerna sköljdes och förvarades. Här står vi inne i morotsrummet och lyssnar på hur äldste sonen Per berättar om hur de experimenterar med gradantal och hur de ska skydda morötterna på bästa sätt. Att odla ekologiskt kräver tanke i varje steg, så mycket mer än man förstår när man står där i butiken med en påse morötter i handen. Efter gårdsbesöket gick vi ut i snön och det är inte svårt att bli som ett barn på julafton när man äntligen får se lite vitt! <3 Sofia och jag fick med oss våra egenbakade bröd och grönsaker från gården. Och sen var det dags för äventyr! Nämligen en sparkutflykt! På värdshuset i Dala-Floda fick vi låna varsin spark. Först sa Sofia att hon nog inte vågade, sen fick vi inte av henne från sparken, haha. Så himla kul! Det var så mysigt att få en heldag tillsammans med Sofia. Min nyfunne vän som det känns som att jag verkligen kommer närmare för varje dag. Sofia och jag kände ju inte alls varandra när vi började podda ihop utan har blivit vänner genom samtal. De flesta av mina vänskaper kommer ur en tid när man lekte, utforskade och hittade på saker om dagarna och på det sättet lärde känna varandra. Men Sofia och jag har suttit mittemot varandra en timma i veckan de senaste två åren och pratat. Jag har lärt känna henne och mig själv genom att öppna upp mig. Sen har vi pratat om världsliga ting, pirrat över inredning och skrattat en himla massa, men det här är första gången vi åker på en resa en hel dag tillsammans bara hon och jag. Jag är så glad för den här dagen. Efter sparkturen var vi ruggiga och nedkylda och då passade det perfekt att smyga in i det varma och mysiga Dala-Floda värdshus och äta lite mat. Jag blir så inspirerad av att se inredning från olika delar av landet och plockar med mig den milda färgskalan härifrån. Så vackert med ljuskronan som var inklädd i humle och små buketter av smörblomma. Och taket som var målat med bladrankor. Ett underbart vackert vitrinskåp i bakgrunden och ni skulle se omgivningarna, som en vintersaga. Vi fick en värmande måltid som var helt ekologisk, det är nämligen all mat som serveras här. Sen hade vi ett långt och härligt samtal med Evalotta och Per som driver värdshuset och de berättade om deras tydliga filosofi. Värdshuset är en del av Taste of Dalarna där medlemmarna sätter de lokala råvarorna och smakupplevelserna i fokus. Slow food, kreativt liv och traditioner. Pers hemliga aioli med avokado och surkålen de gjort på kål från Wålstedts gård var helt otroliga. Det sista stoppen på vår dag var hem till Anna-Karin Jobs Arnberg, som är mästare i broderi och en av alla kreativa och hantverkskunniga bybor i Dala-Floda. Vi skulle få titta på hennes samling vintagebroderier och textilier, ni kan tro att jag var i himmelriket! Så mysigt att få komma hem till någon också, och känna sig välkommen och omhändertagen. Sen hände detta. <3 Jag har nog aldrig känt mig så mycket i mitt rätta element som här, men det måste varit värmen från de vi träffade, att få ha Sofia för mig själv en hel dag, kanske de otroliga loppisarna vi besökte sen på väg till tåget som gjorde att vi svor på att komma tillbaka snart igen till våren och allt fokus på hållbarhet, hantverk, historia och kulturarv. Kanske att hela dagen täcktes av ett perfekt snöfall också, och det har jag verkligen längtat efter. En fantastisk plats att besöka, och någon gång måste jag testa en natt i fäboden, om inte har jag ju outfiten klar ;). ❄️ Missa inte att läsa Sofias dag här! Foto: Frida Edlund
