För några veckor sedan när vårt kök fortfarande var belamrat med flyttlådor var det söndag och jag hade dejt med min bästa bioklubb. Vädret var precis så där i början på hösten-ruggigt att man kunde tänka sig att både få lite promenad i sig och sen krypa in under en filt och kolla på en bra film. Så jag gick mot frukoststället vi bestämt. Gustav den coolingen rullade in till Pom & Flora på en voi. Vi satt ute, för sista gången i år kanske, och drack juice med alla vitaminer i. Lizzies macka var en sån där som jag aldrig skulle våga ta med jalapenos och ägg men som jag alltid blir sotis på. Min fruktsallad var dock också god, och vacker. Okej fota mig när jag går över gatan här. Casual. Sen var vi framme vid fina biografen Victoria och det är omöjligt att få till en vettig bild på de här björnungarna. <3 Själv vet man ju hur man jobbar med jazz hands. Vilket var passande, för dagens söndagsfilm som vi skulle få äran att se innan den kom ut var filmen om Judy Garland, Judy! Jag älskar verkligen henne och hennes historia är både drabbande, sorglig, vacker och ett tecken i tiden. Jag tänker mycket på om de gamla barnskådisarna kanske är barnyoutubers idag? Och hur kommer deras resa bli? Filmen, som kommer nu femtio år efter att Judy dog alldeles för tidigt i livet, handlar om hennes sista år på 1960-talet. Långt efter Trollkarlen från OZ och när strålkastarljuset börjar flimra. Judy spelas av en extremt pricksäker Renée Zellweger som verkligen sätter fingret på Judys teatrala ansikte och djupa blick. Alltid ett leende och ett skratt, men alltid allvarliga ögon. Vi får följa med till London, året är 1968 och hon charmar musiker, vänner, fans och sin blivande femte äkta man Mickey (Finn Wittrock från American Horror Story). När filmen utspelar sig är hon 46 år, har levt ett turbulent liv och vet inte att det om bara några månader kommer att vara över. Judy är baserad på Peter Quilters pjäs End of the Rainbow. Älskar Renée. Hon verkar så varm och verklig och smittar av sig på Judy. Man känner med henne, vill hjälpa henne och samtidigt är det lätt att kastas in i det otroligt bildrika 60-talet i London. Mask, kostym och scenografi är sånt ögongodis. Det finns mycket för ett Judy-fan att njuta av. Även för oss som älskar historiska bio pics med mycket romantik, drama och underbart skådespeleri. Här har ni trailern om ni är nyfikna! Filmen har premiär 11 oktober och jag har fem paket med två biobiljetter vardera som ni kan vinna! Lämna bara en kommentar om vem som spelar Judy i filmen och varför du vill gå och se den nu i höst så drar jag fem vinnare som får två biljetter! Glöm inte att meddela hur vi kan kontakta dig och ha det mysigt i höstbiomörkret! 🎥
