Här kommer lite fler bilder från min och mammas Göteborgstripp! Vad fina ni är som frågar om hennes fot. Den är mycket bättre nu, fast blå och gul. Men den svullnade inte upp extremt och hon har kunnat stödja sig på den så jag gissar att det bara får läka över tid. Men när vi vaknade på fredagsmorgonen på Rubinen där vi bodde visste vi inte att även denna dagen skulle bli dramatisk. Att jag skulle gråta. Men det gör jag ju rätt ofta om jag ska vara ärlig så kanske att oddsen var i fördel mot det ändå. Men visst var utsikten vacker? Jag glömmer hur kulligt det är i Göteborg. Allt är mer böljande här. Vi vaknade sakta och åt hämtade upp frukost till vår terrass. Sen var det dags att jobba! Vi åkte ut till Folkets hus i Hammarkullen där mammas gjort ett draperi till Hammarsalen. Så himla fint draperi med massa brodyr med betydelse. Den trebente herren, hehe. Mammas humor är så fri och bra. Den här handlade tydligen om att man kan trösta varandra även om man är olika. <3 Vi filmade med vårt gulliga team till Äkta Billgrens. Håll i alla kristaller. Efter lunch på mammas favorithak Solrosen i Haga åkte vi till Änggården där jag är uppvuxen Jag var så glad över att vara tillbaka här i mina gamla barndomskvarter, för mitt i en flytt med egna barn ser man på sin resa på ett annat sätt. Och vilken himla ögonöppnare. Att få växa upp i den här miljön är kanske det mest privilegierade man kan göra. Jag är oändligt tacksam över att jag fick en sån fin barndom, och funderar på vad som hade hänt om jag hade bott kvar istället för att flytta till Stockholm som tioåring. Hade jag haft ett annat liv? Troligtvis. Kanske hade jag varit mer trygg i mig själv, mindre karriärstörstande och osäker som Östermalm gjorde mig. Fast man vet ju aldrig. Vi stod utanför och filmade och så fick jag ett ryck och knackade på. Ingen är väl hemma ändå en fredag mitt på dagen tänkte jag, men efter några knackningar öppnade en kvinna dörren. Vi fick komma in och hon var den varmaste och finaste personen jag någonsin mött. Dessutom älskade hon mammas och pappas konst och hade flera verk hemma. Jag fick gå runt, kikade in i mitt och Sigges gamla rum och fick ett sånt rus av barndomstrygghet att jag började gråta när jag öppnade den gamla sneda garderoben där vi brukade bygga kojor. Jag blickar ju sällan bakåt, men den här trippen till Göteborg var en enda tidsresa. Mamma pustar ut på trappan med sin onda fot efter intrycken. Hej då Änggårdsgatan, tack för allt! När vi var färdiga med filmandet hade vi några timmar kvar innan tåget gick så då promenerade jag runt i Haga medan mamma satt på ett fik. Jag tittade in på Fåfängans antik och tittade på allt vackert, men hade inget köpsug alls. Vi skulle ju flytta på måndagen. Så jag gick tillbaka till mamma, satt med henne och pratade om livet. Och sen åkte vi till Stockholm igen.
