Jag flyttade hemifrån när jag var 19 år. Från en stor lägenhet på Östermalm där jag bodde med min mamma, pappa och lillebror. En brokig färgglad lägenhet längst upp på Grev Turegatan full av konst och minnen från tonårens första år i Stockholm. Jag flyttade till en liten etta på Samaritgränd nära Södra Latin där jag gick teaterlinjen. 24 kvadratmetrar som mest bestod av en säng, min tunga MacBook och ett kylskåp fullt av Törley. Jag började jobba på Beyond Retro och flyttade ner två trappor till en liten större etta med alkov på bottenplan i samma hus. Blommiga tapeter och loppisfyndade möbler. I mars 2009 träffade jag Pontus och blev blixtkär direkt. Han kom också från en konstnärsfamilj och hade ingen aning om hur man spelade cool, precis som jag. I maj brann min lägenhet upp och jag lämnade allt som var mitt och flyttade hem till Pontus i Bandhagen. Inte en pinal hade jag med mig. Bara de 200 kr jag fått av pappa till en ny klänning och en bib rosé från kylskåpet. På hösten var lägenheten sanerad och de rosamönstrade tapeterna var borta. Jag flyttade in i det som var mitt men ändå nytt. Lägenheten fylldes sakta upp med vintageklänningar och skor igen. Pontus friade på nyårsafton samma år som vi blev ihop och jag köpte en tyllklänning på Beyond Retro och hängde den över vårt rosa piano. Vi gifte oss i maj och bjöd på pizza och champagne i vårt kök efterråt. Jag färgade håret knallrött, blev ett med min vintagepersona och började jobba med Äntligen Hemma. I november 2014 köpte Pontus och jag vår första gemensamma lägenhet. En tvåa på Hallandsgatan med söderläge och orange kylskåp. Det var den finaste lägenhet vi sett och den var vår! Nu skulle det gemensamma livet börja. Pontus katt följde med och vi inredde med allt som kändes som vi, konst och färgglada möbler.På nyårsafton hade vi en stor fest som pågick i tolv timmar. Året efter hade jag en bebis i magen! Vi firade midsommar på gården och några timmar senare tog jag värkarna i badkaret, mot matbordet och sen bar det av mot SÖS för att föda. Tre dagar senare kom vi hem med Lynn de Wolfe. <3 Lynns första lägenhet, Hallandsgatan, där han hade fritt fram att leka med kastruller och röja runt. Vi hade alla våra kompisar över hela tiden. På annandag jul fick jag diagnosen livmoderhalscancer och livet vändes upp och ner på en dag. Jag fick operera bort livmodern, vänta på besked om cancern var spridd och sen börja leva livet igen på skakiga ben. 2019 var det dags att flytta, efter fem år i världens mysigaste och soligaste minitrea. Livet, och vi, måste gå vidare. Vi hittade en lägenhet på Södermalms vackraste plats, Mosebacke. Här måste vi bli lyckliga igen. Utsikt över takåsarna och trädkronorna. Det började tufft med depression och sorg. Det blev pandemi och vi tog hand om varandra, utforskade våra nya kvarter och var tacksamma över att få vara friska och tillsammans. Det måste bli bra, för honom. Vi gifte om oss och skaffade en liten hund. Jag började träna och hitta till någon form av självkärlek genom att använda kroppen, inte bara hata vad den gjort mot mig. Lynn började skolan och växte ur sitt lilla rum. På min födelsedag, fem år efter att vi flyttat förra gången som att det är den magiska siffran, köpte vi en lägenhet på Swedenborgsgatan vid Mariatorget och låste upp nästa kapitel i vårt liv. Vad kommer hända här? Den här veckan vänder jag första bladet. 🔑
