God morgon kära! Det blir ett lite senare inlägg idag för jag har inte hunnit förinställa något och igår var jag på fest. Men här kommer det iallafall! Jag sitter i min soffa i vårt sprillans nya vardagsrum och skriver. Jag har inte hittat min jobbplats hemma än, men vardagsrummet är så härligt att det får bli här nu så länge. Jag kommer inte ha något skrivbord hemma har jag tänkt, det har Lynn fått och det är väl säkert bra. I två nätter har vi sovit här och igår hade jag en så otrolig stark känsla av att jag inte vill att någon mer tid ska gå. Stanna tiden nu! Det känns både vemodigt och lyckligt på en gång. Att flytta är ju verkligen att se tiden gå, ett hopp med nytt sceneri där vi som är med blir helt nya mot vår canvas. Lynn är så stor nu, jag är snart 40, Pontus åldras iofs inte men det är en annan historia. Det svindlar när jag tänker på att Lynn kommer flytta hemifrån när vi bor här. I våra förra hem har det varit så tydligt att vi inte kommer stanna allt för länge. Vi har många fler hem att bo i och platser att upptäcka tänkte jag då. Tid finns till allt. Men nu, kanske bor vi här för evigt? Lynn är hos mamma och igår fiskade de kräftor. Nu ska Pontus och jag äta frukost runt vårt lilla gamla franska marmorbord i köket och sen går vi förbi Bondens marknad innan vi åker till Lynn, tar ett bad i sjön och äter vår allra första lördagsmiddag tillsammans här hemma. Med kastanjerna utanför fönstret, musik ur högtalaren och tiden som går medan vi lever på. Jag vill inte missa en minut känner jag tydligare än någonsin. Men det kanske lägger sig och blir vardag även här. Bara inte idag. Ha en fin lördag, puss! ❤️
