ELSA BILLGREN
Välkommen till min blogg om inredning, vintage, brudklänningar, Gotland, Mosebacke, loppis och allt som inspirerar. Läs om upp och nedgångar, känslostormar, renovering och tv-programmet Äkta Billgrens.
Annons

Tiden som går och tiden som står still

Jag fick ett mail som jag klickade på en sekund efter att jag såg rubriken. ”Din pappas tidigare våning på Grev Turegatan” stod det. Och så kom bilden.

Min barndomslägenhet på hörnet Grev Turegatan och Vallhallavägen är till salu igen. Och det har hänt en del sen jag spelade pingis i det här vardagsrummet med Sigge.

Annons

Annons

Minns ni, mäklarbilderna från 2011 när mina föräldrar skiljde sig och vi var tvungna att sälja. Så sorgligt var det då, eftersom det var en så mycket känslor i allt. Jag hade dock inte bott där sen 2005, men det var ju vår första lägenhet i Stockholm, den finaste lägenehet jag sett. Och knäppaste.

Men så oerhört mycket vår familj, och så oerhört lite många andra i kvarteret. Mina föräldrar jobbade ju upp sina pengar från grunden i sina konstnärskap. Båda kom från ytterst lite och för pappa handlade Östermalm mycket om symbolen. Han brukar berätta om hur han delade ut post här innan skolan och drömde om alla portarna och att bo här. Så när vi flyttade från Göteborg 1996 var det här han ville att vi skulle bo. 2,6 miljoner betalade de, och hade noll kronor kvar till något.

Nu ligger den alltså ute igen. Och den här gången är utgångspriset på 18,5 miljoner!

Annons

Ville visa mitt gamla flickrum. Här inne har jag gjort mycket bus, hehe. Där den vita bänken står stod min byrå med LP-spelaren där jag lyssnade på Ziggy Stardust och grinade. Jag flyttade runt sängen ofta och minns när jag blivit dumpad av min kille Martin för en balettdansös och pappa kom in och bar ut mig till dem när jag var ledsen på natten, fastän jag var 15 år. Finaste minnet. När jag skrev till mina syskon på What’s app att Grev Ture var till salu sa Sigge ”Undrar om de hittat alla mina pappersflygplan bakom kakelugnarna”. Det fick mig att tänka på allt gömt godis som måste finnas här också. Vi hade nämligen det som tradition på påsken att man fick ett tomt ägg och så hade mamma och pappa gömt godisar i hela lägenheten som vi fick leta upp. Ibland hittade man förra årets godis. Här i kakelluckan har jag gömt folköl och dragit med hemsläp som nu jobbar som journalister på Café här på Aller har jag sett. Man kan säga att tiden går.

Det syns även i köket.

Annons

Synd att inte serveringsskåpet fick vara kvar. Hoppas de sparat det och sålt det! Så fint ju. Där hade vi alla julgrejer och spritflaskor som man tallade på. En gång brann det här bordet och då ringde grannarna mitt emot och sa att det brann på vårt bord! Vi hade fast telefon då. Om ni kikar på förra bilden ser ni att de behållit pappas gröna mosaik i fönsternischen. Fint ju. Kanske blir värt någon dag? Plastgolvet från 60-talet ville de dock inte spara, hehe. Få som har samma smak som min mamma. Fast jag är ju partisk i den frågan. <3

Den här dörren går ut till Vallhallavägen 114-porten.

Där hade vi vårt källarförråd och där plingade jag på när jag skulle sälja majblomma.

Annons

Så otroligt vackert vardagsrum. Väldigt typiskt slutet på 1800-talet och paradvåning.

Så glad att det inte är vitmålat. Minns att det hängde en vääääldigt speciell tavla där till höger vid min dörr. Ni som vet vet.

Annons

Här var pappas arbetsrum. Eller hörnrummet som vi kallade det, med mammas julaftonstapet.

Nu är det barnrum. Minns att jag bad på mina bara knän att få det rummet när vi flyttade in. När jag var 10 år. Ville så gärna ha hörnrum. Men nope, det skulle bli pappas rum där han jobbade och kollade på svart vita filmer på världens minsta tjock-tv och åt havrefras ur kartongen.

Minns att Carl Bildt bodde i huset mittemot som man ser här. Man kunde spionera på honom genom fönstret. Undrar om han bor kvar?

Annons

Och här är dörren mellan pappas rum och mitt sovrum. Här gick han in till mig varje kväll, pussade mig godnatt, stängde av teven och stoppade om mig. Klagade på att jag sov med smink och att det var exakt samma sak varje natt var det finaste jag visste. <3

Så mycket minnen från den här lägenheten. När jag hade ”tjejmiddag” i sexan som urartade till stor fest där de låste in mig i badrummet och snodde Sigges alla tv-spel.

Annons

Men jag minns också den här festen. 23 maj 2010, ett år innan vi sålde. När Pontus och jag hade vår bröllopsfest här. Så glad för alla minnen. Hoppas de som säljer nu älskat den lika mycket och de som köper den. Hoppas de hittar pappersflygplan och torra små godisar. Hoppas de tar hand om den väl. <3

27 kommentarer till “Tiden som går och tiden som står still”

  1. K skriver: 15 november 2018 kl 14:13

    Kanske ditt bästa inlägg någonsin. Känns som att titta på en film där en person får komma tillbaka till sitt barndomshem och uppleva alla sina minnen igen, så bitterljuvt som det är.


    1. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:07

      Puss fina du! Ja minnen och platser hör verkligen ihop. Vet exakt hur det känns att vara där i rummen, hur många steg det tar att gå till toan från mig och hur det låter när man låser gallergrinden. Puss


  2. Felicia skriver: 15 november 2018 kl 14:26

    Det är så fascinerande med lägenhetsaffärer och hur tiderna och priserna förändras. Tänker ofta på min mormor som sålde en femma mitt i centrala Oslo för 200 tusen…. Jättefint inlägg Elsa! <3


    1. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:06

      Ja så sjukt!!


  3. Patricia skriver: 15 november 2018 kl 14:31

    En så vacker och känslofylld beskrivning, Elsa! Hög igenkänningsfaktor på detta inlägg. /Patricia


    1. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:06

      Kram!!


  4. Cornelia skriver: 15 november 2018 kl 14:37

    Så himla himla fin lägenhet ? Lite för mycket renoverad kanske, som ni hade det (okej minus typ plastgolvet kanske hehe) var det väldigt fint! Älskar gammalt och lite murrigt ❤️


    1. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:06

      Hehe, plastgolvet ja.


  5. Jenny skriver: 15 november 2018 kl 15:45

    Synd att de tog bort den gröna tapeten som ni hade på 2a bilden. Tycker den passade så fint in i lägenheten.


    1. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:06

      Haha, jag hatade den när de satte upp den, men älskade den såklart när vi sålde! Mina föräldrar har en mycket speciell smak.


  6. linnea skriver: 15 november 2018 kl 18:10

    Så fint skrivet! Blir helt rörd över en lägenhet/en familjs historia jag aldrig har varit i/träffat <3


  7. Grit skriver: 15 november 2018 kl 18:12

    Det borde vara kriminellt att renovera bort gamla fina serveringsskåp.


    1. Ida skriver: 15 november 2018 kl 18:39

      Exakt så!


    2. Mariamariasrum.wordpress.com skriver: 15 november 2018 kl 23:10

      Grät nästan när jag såg det…


    3. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:05

      Jag veet! Men mäklaren mailade igen och sa att de försiktigt plockat ner det och sålt det iaf, så någon annan får njuta av det. Men håller med.


  8. fia skriver: 15 november 2018 kl 18:13

    WOW. Skulle du köpa tillbaka lägenheten om du hade pengarna? Eller känns det mer som ett avslutat kapitel i ditt liv?


    1. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:05

      Haha, nä kanske vill skapa nya minnen med min familja. Men viktigt att behålla de fina man har i hjärtat!


  9. Mariamariasrum.wordpress.com skriver: 15 november 2018 kl 23:09

    Så mycket kärlek i den texten, och fina minnen. Det är det bästa ?
    Det finns så mycket fint här i världen, det får vi inte glömma och dom som kan lägga till familjen till den listan är lyckligt lottade, man ska inte ta det för givet ❤

    PS. Det du pratar om ibland om trygghet och att du är en ”trygghetsknarkare” i din och Sofias podd, för mig är just din röst en sån där tjock varm filt av trygghet att mysa under, älskar verkligen din röst (boostar din grandiosa sida lite till ?). DS.


    1. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:04

      Tack gulliga Maria! Älskar att få vara nåns trygghetsröst. Hehe, grandiositeten… 🙂


  10. Jennifer Sandströmjennifersandstrom.se skriver: 16 november 2018 kl 11:37

    Åh, vad fint berättat och vilka minnen! Och ja, vilken otrolig lägenhet.


  11. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:05

    Jag veet, men mäklaren mailade och berättade att den var försiktigt nedplockad och såld iaf. Så någon annan kan njuta av den nu. Puss


  12. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:05

    Tack Sofia, ja det finns en del minnen där!


  13. elsa_billgren skriver: 16 november 2018 kl 13:05

    Puss


  14. Hanna skriver: 16 november 2018 kl 15:34

    Vilken otroligt fin lägenhet! Fint att du delar med dig av dina minnen och bilder.

    http://hannafialotta.blogg.se


  15. Rebecka skriver: 17 november 2018 kl 09:50

    Så himla fint inlägg…


  16. Palle Liljamakemesmile.se skriver: 17 november 2018 kl 12:26

    Väldigt fin och kärleksfullt inlägg.
    Hoppas de fortsätter ta väl hand om lägenheten och dess historia.


  17. pillapernillabredolt.blogspot.com skriver: 17 november 2018 kl 14:25

    Wow vilken lägenhet och fint skrivet! Hoppas det kommer en köpare som ser det rätta värdet i den.

    http://runwaytoadventures.com


Dela på:
Laddar