En av de vanligaste frågorna jag får handlar om min träning. Exakt vad jag tränar, hur ofta och vilka rutiner jag håller mig till. Jag tycker andras träningstänk är intressant att läsa om också för det är så himla olika. Alla har sitt sätt att få in rörelse i sitt liv, ett sätt passar inte alla. Ni som följt mig länge har säkert koll på min träningsresa. Det började med att jag småjoggade på Gotland. Korta sträckor varvat med gång för att testa. När jag var yngre var jag nämligen helt säker på att jag aldrig någonsin skulle kunna bli på något annat sätt än jag var just då. Jag har aldrig känt mig stark eller vältränad, aldrig kunnat springa snabbt utan att bli flåsig och aldrig gillat någon sport. Mina föräldrar är båda väldigt sportiga och har haft hälsa som en av de viktigaste punkterna i livet, efter konsten och familjen. Pressen att älska att röra på sig har därför varit stor. Trots att jag aldrig blivit pushad till något har jag känt mig misslyckad. När jag i vuxen ålder började hitta till egen rörelse i form av jogging släppte något för mig. Jag förstod att det inte är en tävling, inte handlar om att förändra vare sig sin personlighet eller sitt liv. Det är ett område av lust man kan utforska. För jag tror att de flesta av oss mår bra av träning och att det för oss närmare oss själva. En stund av flås, känna blodet rusa och klara av mål man satt för sig själv. När jag lärt mig att jogga testade jag att springa längre, utan stopp. Det tog många år innan jag gick från nybörjare till nästa steg. Ingenting får gå snabbt, jag är så rädd för att tappa lusten. När min första mil var sprungen och jag insåg att jag klarar det också började jakten på nästa steg. Jag tycker nämligen inte att det är särskilt roligt att springa långt, det går för långsamt och tar för mycket tid, men jag tycker om känslan av att vara helt slut efter ett träningspass. Där och då började jakten på vad som kan passa mig. Vad jag kan få in i livet, flera gånger i veckan, och samtidigt hitta som ny utmaning. Så jag köpte ett kort på SATS och började testa pass. Det första jag gjorde var dock att gå på ett som var alldeles för svårt. Ett HEAT-pass i högt tempo i värmerum med både styrke och konditionsfokus. Efteråt var jag helt död och insåg att jag inte alls var så vältränad som jag kanske trott. Målet med sommaren och hösten var att utvecklas, i kondition och i styrka. Så jag backade bandet och gick på lättare pass där man kan bestämma vikter själv och sen öka sakta. Precis som med löpningen började jag lätt, nästan för lätt, för att klara av det och sen gå vidare. Jag gick på crosstrainingpass, magpass och sakta växte mina magmuskler samman igen efter år av femcentimetersglapp runt naveln efter tung bebis och operation. Jag köpte hantlar och tränade styrka och varvade med att springa och promenera under hela sommaren. Korta dagliga tabatapass, långa promenader och joggingrundor ner till havet. Ett halvår senare var jag tillbaka på HEAT-passet och klarade det galant. En helt otrolig känsla! Den egna resan har varit ett av sätten för mig att hålla träningen rolig. Men det finns flera sätt som funkar för mig, kanske är det något för dig?- Jag trappar upp riiiiktigt långsamt för att vara taggad till nästa utmaning.- Jag går på olika pass hela tiden, på olika tider och med olika instruktörer för att inte riktigt ha en aning om vad som väntar och därför slippa känslan inför av att vilja slippa. - Jag ser träningen som något för mig, inte mot mig. Den absoluta lyxen. Egentid som ger mig mer hälsosamt liv, får mig att tycka om mig själv mer och som en lycklig bonus i livet. Med den inställningen studsar jag till gymmet. - Jag tränar jätteofta med kompisar. Det roliga med det är att man blir modigare att testa nya saker när man är fler, kan skratta åt taggade amerikanska instruktörer på spinningpassen och sporra sig själv lite extra för att verkligen göra sitt bästa på passet.- Jag tränar på flera sätt och ställen. I stan går jag på SATS kanske tre gånger i veckan, på olika pass med olika instruktörer jag gillar. HEAT, Hot power pilates, Hiit Circuit och Hitt Run & lift. Jag går även på Megaformer på BeCore då och då som är en helt annan känsla. På somrarna går jag snabba promenader, tränar med hantlar (övningar jag lärt mig på passen) hemma och springer när jag får lust. Träning kan vara både riktigt dyrt och riktigt billigt. Här kan man anpassa efter möjlighet.- Slutligen vill jag tacka träningen för att den får mig att tycka om mig själv mer, tänka renare tankar, vara mindre dömande mot mig själv, lära känna min kropp igen efter år av att hata allt den gjort mot mig, bli mer okej med att åldras och få hopp om livet. För inte trodde jag att jag skulle kunna känna så här när jag var barn och var helt säker på att jag var värdelös inom allt som handlar om sport och rörelse. Nu vet jag att det bara satt i mitt huvud. Min kropp klarar av allt. Bära barn, bära hantlar, rehabilitera sig efter operation, göra riktiga armhävningar, springa till Djurgårdsfärjan utan att det svartnar för ögonen och hitta sin alldeles egnas balans. Det är inte en kortsiktig fix, det är en livslång kärlek.Hur gör ni träningen rolig? Har ni hittat träning eller kanske letar ni efter glädjen till rörelse? Berätta gärna!
