Mitt blogginlägg om trenderna vintern 2018 skapade lite smådebatt i kommentarsfältet vilket jag tyckte var intressant. Mest för att det aldrig har reagerats på det sättet förut när jag gjort en trendspaning, vilket händer ofta då jag älskar det samt fått mycket peppiga kommentarer. Inte heller när jag gissar på vilka hypade grejer som jag tror kommer sluta vara heta har det blivit några starka reaktioner. Men nu var det annorlunda och det tycker jag är spännande. Vad är det som gör att vi så snabbt vänder från att ha inspirerats av trendspaningar till att helt plötsligt se det som något ohärligt? För så fort kan det väl inte gå? Jo, på internet. Jag fick en kommentar som var intressant: Var det bara jag som kände att utelistan var (medvetet eller ej vet jag ej) till Elaine då jag tror att varenda sak på den listan går att bocka av i hennes totalrenoverade hem... vet att Elaine gav något omedvetet tjuvnyp till Elsa för ett tag sen så detta känns som ett nyp tillbaks. Men är också högst medveten om att det kan vara 100% i mitt huvud! Jag skriver ju inte vanligtvis utelistor, och inte heller när jag gör det är det på något vis för att klanka ner eller håna de föremål som hamnar där. Jag tycker det är fascinerande hur Instagram vips kan svämma över av bilder på torkad havre och sen tre veckor senare är det borta, därav spaningarna. Vad är det som gör att vissa grejer blir superheta, som tex sammet, för att sen mattas av och gå vidare? Jag har skrivit om min beni ourain-matta som jag tror är ute mycket snart. Men inte kommer jag göra mig av med den för det. Jag älskar den och den är av finaste ull. En dyr kvalitetsmatta jag köpte till Pontus och min första lägenhet när vi flyttade ihop till den 2014. Trendigaste mattan man kunde ha då, och vips nu är den ute. Angående kommentaren om Elaine. Jag tycker den säger så mycket. Om ett internetklimat som är helt nytt. Eller nytt på min blogg iallafall. Jag antar att det är Elaine Eksvärd personen syftar på, rätta mig annars. Jag följer inte Elaine och visste inte att hon hade ett totalrenoverat hem, inte heller ifall det eventuellt tjuvnypts åt mitt håll. Allt detta är helt över mitt huvud. Det jag dock märkt är att sen Bloggbevakning blev den mest lästa bloggen på internet har tonen i kommentarsfältet förändrats kraftigt. Det är liksom en tredje kommunikation, den läsare emellan. Tidigare frågade man bloggaren själv, hade en rak dialog och fick raka svar. Nu finns det liksom en buzz kring människor med sociala medier som läsarna själva har koll på. Ett inlägg om trendspaningar och några punkter på en lista om vad som är på väg ut blir hemliga tjuvnyp åt en annan specifik person. Precis som diskursen nu handlar om konsumtion, flygande och miljöpåverkan, så ändras tonen fort. Ett inlägg som tidigare ansetts vara inspirerande är nu stressande och det är den snabbheten som intresserar mig. Det är nästan meta hur ett inlägg om trender kan bli otrendigt så fort. Det säger mycket om vårt internetklimat, tycker ni inte? Jag skriver inte inne och ute-listor för att skaka om, hetsa eller tvinga människor förändra sina liv och sin smak. Tvärt om. Jag kanske ser mig som utanför hela den biten. Går inte på några mässor, gick inte på modeveckan, stannar hemma och läser mail från er om loppisfynd istället. Inspireras mycket mer av det. Kanske är det mina föräldrars fel, eller tack vare mina föräldrar kanske man ska säga. Deras kulturella kapital, alla dagar med mamma i containrar, som fått mig att känna att jag inte måste vara som alla andra. Jag behöver inte vara trendig. Trender är något dåligt. Jag tror mig stå utanför och titta in. Vilket jag såklart inte gör, även om jag konsumerar mer återbruk än de flesta jag känner. Vill kanske helst skapa konst av samtiden, bygga världar utifrån analyser av vad jag ser. Tänker att ni vill det också. Jag fascineras av hur vissa saker kommer, får fäste och slår stort. Varför? Det är frågan, och det jag sökte när jag gjorde min spaning inför vintern. Svaret fanns i kommentarsfältet, såklart. Inte i Pinterestflödet.
