God morgon! Jag bad Sofia bestämma vad jag skulle blogga om idag. Mycket spännande. Tror jag ska fråga olika vänner då och då och göra exakt som de säger. Det blir lite som i bilden i skolan. Man får ett uppdrag att hålla sig till. Jag älskade verkligen skolan, gjorde ni? Ramverket, klasskompisarna, uppdragen. Ibland undrar jag om jag inte borde vara med i någon tävlingsreality bara för att känna lagandan som man gjorde i skolan. Jag har fått frågan om att göra Let's Dance, Fångarna på fortet, Alla mot alla och några till men alltid sagt nej. Nu bestämmer jag att jag svarar ja nästa gång jag får en fråga, om jag får det. Men tillbaka till stilen! Tydligen enligt Sofia har jag en ny ny ny stil. Elsa 3.0. Ingenting jag hade en aning om. När det kommer till kläder analyserar jag sällan, jag går bara på känsla och vad jag tycker min kropp ser fin ut i. Det kan ju variera över åren för både kroppen och jag ändras ju. Ju tryggare jag blir med mig själv, desto mindre behöver jag uttrycka mig med mina kläder. Tror jag. Iallafall funkar det så för mig. Eller handlar det om fokus? För några år sedan hade jag mycket fokus på mig själv, hur jag såg ut när jag var ute på galej etc. Nu är det ju mer hemmahäng, fokus på familjen och jobbet är mindre tv och mer skrivande. Sofia ställde några frågor som jag tänkte utgå ifrån när jag beskriver den nya stilen som jag kanske tycker är den finaste hittills om man får säga så? Först och främst, vad består min garderob av? Jo, det ska jag svara på. 1. Byxor, jeans en del strumpbyxor. Förr bar jag bara kjol och hade fyra miljarder strumpbyxor i en ormgrop. Numera kan jag förälska mig i ett par utsvängda höga svart byxor med slits fram över foten, rejält höga svarta jeans, korta blåjeans med vida ben och har sällan kjol. Aldrig om jag ska vara ärlig. Jag har inte burit kjol sen i våras tror jag. Och strumpbyxor har jag bara några få av kvar. De har gått sönder en efter en så har jag inte köpt nya. De jag har kvar och använder är svarta i ull från Swedish stocknings och några mörkröda. Byxorna köper jag oftast på &otherstories, Lindex och H&M. 2. Den feminina puffiga klänningen Viktigaste plagget i min garderob är den bekväma med ultrafina klänningen. Jag har tre stycken från Cecilie Bahnsen som är som vackra gamla handväskor. Jag älskar dom, tycker de är det finaste jag äger och låter dom hänga på väggen när jag inte har dom på mig. De kostar skjortan och varje köp har varit ett långt beslut som tagit flera veckor av trånande och till slut har jag bestämt mig. Varje klänning har jag burit fler gånger än något annat i garderoben och jag är säker på att jag kommer älska dom så länge jag står upp. Det är konstverk både i utförande och känsla. Som att ha på sig en tavla av John Bauer eller sång av Nina Simone. 3. Vintageklänningen Jag har kokat ner min samling av vintageklänningar till de allra vackraste. De bär jag över vit blus, mest på sommaren då jag inte trivs med att ha så tight i midjan när jag arbetar numera, eller på fest. De där färgsprakande, knasiga, extremt lekfulla klänningarna har fått nya hem. Men de pastelliga, vita, enklare, vackert sydda 1950-talsklänningarna i bomull har de finaste platserna i garderoben. Jag har en klänning från Stadsmissionen i brunt som är en förklädesklänning som är min absoluta favorit och den sitter underbart skönt och den bär jag minst en dag i veckan året om. 4. Den vita blusen Jag har en mängd vita bomullsblusar från 1800-talet fram till idag. Det perfekta plagget enligt mig. 5. Den randiga tröjan. En randig tröja passar så fint till höga jeans! 6. Ytterplagg Eftersom vi bor i ruggiga Sverige och man har ytterkläder på sig den mesta tiden har jag blivit med favoritkappor. Rejäla knytkappor i ull och cashmere som jag antingen köpt eller hyrt vintage från Independent kostym. Klassiska snitt med midja att dra åt och enorma slag på kragen. 7. Ulltröjan Jag myser i varma ulltröjor i svensk gotlandsull, mjuka bibs att ha över puffiga ärmar under jackor och älskar känslan av en lång ärm som tittar fram ut ärmslutet på en kappa och fungerar som en vante på något sätt. 8. Accessoarer och skor Jag har blivit förälskad i chunky diadem och loafers. Gillar känslan av att bara stoppa ner foten i något. Men också tunna ballerinaskor i skinn, långa skinnhandskar och vintagescarves. Min gamla Hermesscarf i originallåda som jag fått i present av en otroligt gullig bloggläsare har fått åka fram. Man kan säga att mina ledord för stilen nu när jag tänker på den är preppy, vintage, Balmoral, 1960-talsfest, antik, pudrig, feminin elegans, Paris, chic. En blandning mellan Engelska landsbygden och fest i Paris 1962. Mitt drömliv alltså! Man ska ju alltid klä sig för drömlivet. Nu till frågorna! - Hur får kläderna dig att känna? Jag känner mig väldigt stilig just nu, vuxen och allvarlig. Mjuk. - Hur känns det att utforska något nytt? Jag älskar att testa nya stilar, försöker hela tiden utveckla min stil och testa ställen att vara på klädmässigt som jag tycker är fint på andra men tänker är inget för mig. Det är ofta en vanefråga tycker jag. Efter ett tag känns det helt självklart att vara en byxperson efter många år i bara kjol tex. - Vad trivs du i? Jag trivs i stora tydliga siluetter, materialmixar, luftiga plagg och rejäla material. Jag trivs i feminina siluetter, puffärm och vid kjol, fast gärna på ett vuxnare sätt än tidigare. Jag trivs i höga byxor och instoppade blusar, stora klumpiga skor, pärlsmycken, stort nytvättat hår med fall, mjuka linjer och färger, svart! Allra bäst trivs jag i en av mina Cecilie Bahnsen-klänningar, loafers, kappa och tofs. - Vad trivs du inte i? Blir det någonsin inte bra? När jag försöker för mycket och tappar bort en dålig hårdag i komplicerade frisyrer tex. Låga byxor och för tight i midjan på sköra klänningar. Herriga siluetter som det känns som att jag drunknar i och kläder jag inte kan röra mig i. De plagg som hänger i min garderob för tillfället som jag inte använder är de i starka färger, mycket kjolvidd och megatighta liv. - Vad säger dina kläder om dig? Att jag börjar bli gammal, hehe. Jag har dragit ner på tempot och gillar romantik. Jag vill att mina kläder ska se ut som en perfekt söndag. En långpromenad som slutar i en kopp kaffe på ett fik som blir till ett glas vin typ. - Du har alltid uttryckt dig mycket i kläder, gör du det nu med eller är det mer chill? Jag uttrycker mig mycket mer i text nuförtiden och känner inte att mina kläder bär samma ansvar för det konstnärliga uttrycket om man kan säga så. Jag är inte ute på middagar och fester, jag sitter mycket hemma och klär mest upp mig för mig själv. Därför blir det tydligt att jag kan ha en absolut favoritklänning fastän det är en festklänning men dressar ner den med strumpor i loafers och en rejäl kappa så det blir praktiskt när jag går ut. Jag vill vara närmare mig själv och inte överstyla med accessoarer, låta plaggen och jag tala för mig själv. - När känner du dig vackrast? I en ensam svart klänning, barbent och barfota med en hög knut på huvudet. Då är det mest jag, minst kläderna. Då känner jag självförtroende och drunknar inte i modet. - Vad tycker Pontus? Hans stil är ju typ exakt samma som när ni träffades? Pontus tycker att jag är finast i jeans och en randig tröja, eller pyjamas, eller helt naken om jag ska vara ärlig. Han tycker om ju mindre kläder och styling jag sysslar med och ju mer mig själv utan saker som är mellan. Men jag håller inte med om att hans stil är samma! När vi träffades hade han små ulltröjor med färgfläckar, 1930-talshatt och färgglada byxor. Ibland Super Mario-strumpor. Det har han iofs fortfarande. Men nu kan han uppskatta en go work wear-jacka, skjorta och byxor med dragsko i midjan! Vem hade trott! - Hur känns det att folk förväntar sig så mycket av dig i hur du ska klä dig, eller har det börjat släppa? Jag tror att när man har en stor plattform blir man en symbol för samtiden. Det är fint och lite jobbigt ibland. Kläder är ett så himla viktigt verktyg i att berätta vilka vi är och vad vid bryr oss om. Vintage, hyrda kläder, hållbara material. Sånt gillar vi och vill att alla influensers ska bära och visa upp. Det är rimligt tycker jag. Tidigare hade jag krav på mig att vara piffig, ha röda läppar och se glad ut. Så är det inte längre och det är jag tacksam över. Det är lättare att försöka vara hållbar i sin stil så gott det går än att alltid utföra en show med sina kläder. Det är nog dit vi rör oss allihop. Sitta lugnt i båten och betrakta istället för att stå och veva med årorna när det stormar. Puss! 👜
