Jag har alltid definierat mig som en person med tydlig stil. Jag har vågat färg, form och uttryck i mina kläder, mitt hår och mitt smink. Liksom förlängt min utåtriktade energi med en färgklick till klänning, knalliga läppar och lockat hår. Sensuellt, lekfullt och glatt. Men så händer ju livet och man kanske inte alltid känner sig så himla sensuell, lekfull eller glad heller för den delen? Eller glad är jag nog, men jag är allvarsam också. Man kan säga att jag har sett livets sköra sida. Att bara vara med om en långdragen förlossning kan ju få vem som helst att lägga läppstiftet på hyllan ett par år och att sen vara orolig för att ens överleva gör ju att iallafall jag släpper locktången och lägger fokus på annat. Sen är det nog tiden också, och vilka man umgås med eller influeras av. Jag minns när jag började jobba på Beyond Retro och hur det färgade mig. Kanske vore det spännande med ett inlägg om min stilresa? Det berättar ju mycket mer om själva livet än kläder egentligen. Mode har ju i alla tider försökt uttrycka vår samtid. Och nu finns det mycket att oroa sig för. Klimathot och maktspel. Vi berättar så himla mycket om oss själva i text nu också, förklarar var vi står i alla frågor och lyssnar sällan på svaret. Kanske är det därför jag längtar efter att inte behöva lägga så mycket krut på mitt yttre? Förflytta fokus från kläderna, färgerna och symboliken till något annat. Visa sårbarheten, vemodet och erfarenheten i mina kläder. Inte snöra åt midjan, inte vara en palett av kontraster. Jag blickar för första gången någonsin i mitt liv mot maskulina siluetter. Jag som aldrig ägt ett par byxor i vuxen ålder och alltid spelat på min femininitet är nu sugen på osminkat ansikte, rufsiga uppsatta frisyrer och boxiga peacoats. Jag vill se ut som en mix mellan Brooke Shields och Marlon Brando. Ha håret och blicken som en kvinna från 1910. Jag vill ha oversized, sneakers och puffiga ärmar jag kan röra mig i. Långt naturligt lockigt hår, frissig babylugg, 1960-talsglasögon och ingen mascara. Ingen mascara! Jag packade ner mitt smink i flytten och har inte hittat det än. Vad betyder detta? Har jag tappat det? Eller är jag bara sugen på att se ut i höst. Istället för att ses på.
