Hej och god morgon! Nämen titta här, ett kl 06-inlägg! Betyder det att jag är i riktig ordnad höststämning nu? Vi kan ju bara hoppas. Låt oss kika på vardagsveckan som var: Måndagen började med att jag sprang längs med Årstaviken. När jag kom till mitt vanliga ställe där jag brukar springa uppåt fortsatt jag ner mot vattnet och bara sprang på istället. Det var en superskönt raksträcka så jag kunde hålla mitt lunk och tänka på ingenting. Det är precis som när jag cyklar, jag blir alltid omsprungen. Förutom när jag springer förbi folk som jag känner lite, då är det Nike-reklam med benen på ryggen som gäller. När jag springer kommer jag på kanske hälften av alla blogginlägg. Det måste vara syret till huvudet i kombination med cool musik som gör mig modig, lite som efter ett glas vin. Detta var för övrigt den enda bilden jag tog från den här måndagen. Beskriver väl veckodagen rätt korrekt. Tisdag morgon och jag lämnar på förskolan. Det är tradition att vi tar en bild. En vettig film när han är helt nyfödd har jag, och den är Pontus förtjänst att den finns, men fyrahundratusenmiljarder random bilder när vi går till förskolan, det finns. Så gullig!! Pontus ögon och min pappas hår. Visst brukar man säga att pojkar får sin morfars hår? Nu tänker ni på det i er släkt eller hur? Vems hår flickor får vet jag dock inte. Vid 12 kom Sofia, Siri, Frida och Gustav, min vinlunchklubb, över på lunch! Jag gjorde Siris smöriga daal fast med egen kryddblandning med massa gul curry, lila tomater, vitlöks och smörstekt tortillabröd och fetaoströra. Det är en mycket trevlig och lyxig del av att vara frilands med kompisar som också är flex att man kan ses på dagen, dricka vin och äta mat. Fast om jag ska vara ärlig är det ingen enkel match att laga mat till tre kokboksförfattare utan att känna prestationsångest. 😅 Stek ert tortillabröd i smör och vitlök säger jag bara! Flingsalt på det!! Är orangevin det nya pet nat? Eller kom orangevin innan och är nu ute? Är pet nat ute? Blir så stressad av vintrenderna, det går så fort! På eftermiddagen efter datajobb gick jag en promenad och kikade in hos Stadsmissionen i Gamla stan. Hittade en gullig lampa. Titeln på en bra sci fi-film: Tantlampans återkomst. Min drömtisdagkväll ser ni här. Pyjamas på, ett nummer av ELLE decoration och Mahalos acai bowl med locotopping och extra jordnötssmör. Begrav mig i och med detta tack. Onsdag morgon och Pontus bär Mira på axeln till hennes ställe där vid trappan på andra sidan torget där hon hänger om dagarna. Jag tänker på hur Pontus såg ut när vi träffades. Polisonger, 1930-talshatt med brett brette, tweedkavaj med färgfläckar i gult, en halsduk som hans syster stickat och Mira på axeln i ett egenvirkat koppel. Det är nästan sorgligt att vi blir äldre, rikare och mer anpassade till allt och alla. Tänk om man fick transportera sig tillbaka till de där första skälvande dagarna i hans säng när vi inte visste var det var för färg där ute på Bandhagens himmel. Vi drack vin ur hans ungkarlsrödvinsglas som rymde en hel flaska, tittade på The dark knight om och om igen och Mira var en liten ungkatt med egen trappa upp till balkongen. När jag tänker på vårt åldrande ser jag det som i en film. Att vi är sminkade äldre. Egentligen är vi samma som vi var då. Pontus, Lynn och jag tog onsdagen ledigt för det var min återbesöksdag på Karolinska. Vi promenerade över Västerbron och jag såg en kajakkille i bara badshortsen tvätta sin kajak. Ser ni honom? Jag tänker alltid på självmord när jag går över den bron. Är det bara jag? Jag tittar ner, får ömsom svindel ömsom tvångstankar. Kanske extra mycket den här dagen eftersom jag var på väg att leta efter tumörer med ultraljud. Allt gick bra hos Falken och jag var lycklig, tacksam och rusig efterråt. Jag tror att han gillar mig? Eller liksom ser mig? Är nöjd och stolt över hur bra det blev? Att jag överlevde, fick ett fint liv utan komplikationer och att jag är lycklig nu. Att han har en stor del av det. Kanske är det därför man blir robotkirurg inom gyncancer. Jakten på de små strimmorna av ljus. Jag är gärna det ljuset. Skämtar och är glad och njuter av att göra en så fruktansvärd stund till den bästa på hela veckan. Måste vinna över sorg och ångest. Den makten finns inom mig. Djupt där inne. Jag klarar det. En viktig uppgift den här veckan! Vi hade gårdsansvar för alla växterna och vattnade som vi skulle. Sen vi flyttade in har jag inte varit på den här gården en enda gång. Fastän hälften av mäklarbilderna var från den gulliga gården. Alla tanter och gubbar i vårt hus sitter här och dricker kaffe och pratar med avstånd. Det är fint. Nu har vi sett till att växterna klarar hösten också. :) Vi firade det fina beskedet från läkaren och livet med indiskt från Shanti. Här åt vi ofta när jag var gravid för det ligger på vägen till vårt Bvc. Alltså är det ett ställe där jag fått många mentala breakdowns. Var jag den sköraste gravida som någonsin existerat? Skäms som en hund när jag tänker på hur stressad jag blev när någon frågade en helt normal fråga som tex om vi visste könet på bebisen. Jag ville liksom skydda hela hans identitet eller nåt? Jag skyller på hormoner. Älsklingar! Det är gulligt att Lynn har större öron än Pontus. Lynn har fått min bästa morfars underbara öron som jag också har. <3 På torsdagen var jag i stan och poddade med Sofia på morgonen. Folk måste undra vad jag fotar när jag fotar såna här bilder. Jag tänker att det är fint med lite parasoll, ljusslinga, himmel, träd och hus. Efter poddandet gick vi till & other stories för att prova jazzbyxor och kavajer. Så grymt med en lyxig tvätta händerna-station i dessa Corona-tider! I parken efter hämtning med Lynn och mina kompisar. Nu är man den där föräldern som står och harvar i parkerna med sitt barn. Tur att mitt är tillräckligt stort för att trampa på cykeln själv så jag får stå och skvallra här borta. På torsdagskvällen åt jag middag med Sofia och Hanna & Amanda på café Nizza! Så himla trevlig kväll!! Jag åt cacio e pepe som på riktigt är den godaste pastan man kan äta i Stockholm tror jag?? Sen pratade vi om tarotkort, killar vi varit ihop med och tantrasex. Perfekt torsdagskväll. 👌 Vi kände oss väldigt mycket i stämning med livet och tog sista glaset vin utomhus under ett träd. Det här glaset vin måste även varit boven till fredagens otroliga bakisångest. Jag blir sällan fysiskt bakis och går alltid upp tidigt och gör mitt jobb, men stämningen inuti mitt huvud dagen efter ska vi inte prata om. Men ibland bara måste man suga ur det sista av sensommaren med trevlig sällskap även om det är en school night! Det var den veckan, hörs snart om något helt annat. Puss
