Nu har tid gått igen och jag har gjort saker! Bilder kan jag som vanligt leverera men orden får Pontus stå för. Här kommer senaste veckan ungefär från torsdag förrförra veckan till i fredags. En vecka och en dag för att vara exakt. Jag vaknade pigg som en lärka och framåtblickande som en musikal! Passade på att överraska Sofia med en julgran utanför restaurang BABETTE som på franska betyder "Tuppen". Vi skulle precis gå Årstaviken runt och hon blev SÅ GLAD. Ni vet att målet inte är foten som man stoppar ned trädet i, utan vägen dit när man bär hem det. Släpper en ny ölkollektion som heter "Elsa Blanc" till våren. Jag dricker inte öl, men känner att det var ett för bra namn för att sova på så att säga. Okej, en tupp från andra hållet - vi har tydligen kommit tillbaka till BABETTE. Det är det som är så fascinerande med Stockholm när isarna ligger; man kan gå runt och runt alla kobbarna tills man varit i alla stadsdelar som finns. Också, vi var hungriga: Tordyvel på hyvel. Och till efterrätt, over-night yoghurt med äppel- och fullveteskrust och mangodryck med cigg. Tror det var Marlboro 100's. När jag var liten hade jag tandställning mellan 7-9:an. Mina tänder var det inga fel på, men jag var ju kickers och nån måste bära bördan. Förra julen lämnade jag i alla fall in dem till en silversmed och lät dem bli avgjutna, och se - ett örhänge! Min dröm är att Lynn också ska bli kickers så att jag kan få ett till det andra örat också. Min drömutsikt: jag sitter ned och har ingen aning om hur jag hamnat där jag hamnat, men det är i alla fall välstädat. Det bruna där borta är äkta trä. Jag och några andra inredningsinfluencers skulle ses på Candy Crush-turnering. Kööööööööörrrr!!! Jag vann; första pris var den här - en SMEG-ugn till vårt kök! Vi sålde den genast på Blocket och köpte en billigare utan touch screen, blir ändå bara kladdig ju. Min kille, Vargen är så rolig han ba: om den håller lasagnen varm är den god nog för mig! Ser ni nåt speciellt med den här bilden? Jag ska berätta: den är spegelvänd. Så här ser vi egentligen ut i selfie-mode. Fredagsbuketten - det är så man håller reda på att det har blivit fredag!! O, sole mio!! Vi funderar på att sätta Lynn i operaklass i Neapel, för han håller handen så fint på magen som Pavarotti när han sjunger. Hans favorit är fortfarande canneloni macaroni", som en jävla kung. Pontus är ambivalent till färgen - som till så mycket annat här i livet - så här målar han väggen tillbaka till vit igen. Blir vi nånsin färdiga... Här genom fönstret till vårat trapphus kan man se Globen sticka upp i bakgrunden. Det här är tyvärr den bästa bild jag lyckades fånga av den för Lynn drar i mitt kameraband hela tiden. Hur länge ska barn vara så här klängiga, har ni läsare kanske några egna erfarenheter? Jag hyser en förhoppning om att ni är tillräckligt unga för att minnas. Nästa år fyller mitt och Pontus giftermål tio år, och jag minns nästan allting. Vi väljer varandra varje dag, jag menar - det ligger ju ingen annan där i sängen när man vaknar direkt. Det här är klänningen jag hade på mig när vi gifte oss förresten, alltså HJÄRTA MIG!! Otroligt att jag hållit reda på vilken det var efter alla dessa år. En helt vanligt dag i vår lägenhet, det är tomt och städat och jag kan vara mig själv. Då smygprovar jag mina nya lines för att hålla mig fresh in the rap game. *Harkel* Jag heter Elsa, och jag gillar jeans. Som en English breakfast med baked beans, är jag mycket av allt, men mest mig själv - inget krimskrams i håret, inget fett, inget mjäll. Oj oj oj, jag är cool, född sån. Du tror du är bra, men du är väck, du är gone. Jag vaskar dig som en fin cote du Rhone, tar hem fina priser som jag bär i en säck. Sen lämnar jag showen, ajö puts väck. Det där sista är lite som en diss, men jag är osäker på om det är det håll jag vill att rapen ska röra sig i. Innehåll är viktigt, men leverans kanske ännu viktigare. Idag strök en galen cat lady omkring i mitt trapphus och gav mig feta dissen att Grev Turegatan 86 där jag är uppvuxen i princip är Gärdet. Jag gick direkt hem och skrev av mig lite för att catch the moment liksom. Ni ska få höra mer snart. Vilken är er favoritrap? Sen kom Andrea och var guuuulig med Lynn. Just nu letar vi knoppar till köksluckorna i vårt nya kök, och jag hittade de här inne på Kaplans, smyckes- och diamantaffären på Biblioteksgatan. Jag smygfotade några när jag låtsades prova en fet diamantring, men jag tror de blir för stora; vi satsar mer på minimalism. Fett koncept iochförsig att köra på två stora knoppar istället för på många små. Vi får se. Äntligen spirar granen varmt i stugan! I år satsar vi på levande ljus, för vi har faktiskt inte hittat kontakterna i vår lägenhet ännu. Sån naiv missbedömning att tro att våra moderna lampor skulle funka i ett hus från 1800-talet. Jaja, det blir ju rätt fint ändå, trots att jag hade föredragit led-lampor. Men man måste vara beredd att kompromissa i all inredning, det var faktiskt bland de första visdomarna jag lärde mig i Äntligen Hemma, men nu tror jag inte det kommer några fler - en dag slutade de bara att ringa. Tänk på det kids, livet är skört - men snart jävlar är det jul! Puss & pli
