Dååå var det dags för en härlig drös bilder från senaste tiden i mitt liv. Vi börjar med onsdag i förra veckan då jag var på Formex och jobbade och slutar i onsdags då jag var hos frissan. Då kör vi! Hej igen från förra textraden, här är jag på formex som sagt, i toa-montern där tvålflaskan ser ut som en liten pingvin. Fast egentligen är jag hemma i min soffa och har precis knäckt en bärs när jag skriver det här. Den är inte i närheten så kall som jag skulle vilja att den var, vilket beror på att jag har dragit ur sladden på vår lilla kylväska som har en fläkt som låter förj-vligt. Vi bygger ju nämligen om vårt kök, och av någon anledning kan de inte börja med att byta ut kylskåpet så att man har tillgången till det i alla fall, vilket jag hade tyckt vart smart. En sak med Formex är att det finns så många spännande och helt nya former på saker och ting. Ni vet den där urbana myten om det japanska vetenskapsteamet som spenderade en miljon på att genmanipulera ett äpple att smaka banan? Nu har de varit i farten igen och gjort en kub som ser ut som ett klot. Blir så snurrig. Efter en lång förmiddag på mässa kan det vara skönt med ett event. Här såg trevligt ut så de kanske är på väg att inleda ett, vad tror ni? Vi kollar! Puh. Vi hittade vin till slut. Borta i spegeln kan man se två kvinnor som konverserar. När jag tänker på hur många olika saker det kan vara de pratar om så svindlar det för mig. Undrar vad bänkskivan är gjord i för trä. Jag fick Sofias lilla dumpling med rysk kaviar på så att jag skulle kunna göra ögon på min tallrik. Hallå Elsa, jag är en liten robot - jag har kommit för att sno era jobb i fabriken. Sofia fick nåt aprikosgojs och ett smakprov från nya innovativa impossible vegetables. Ni vet att det finns ett märke som heter impossible meat som gör köttliknande burgare och sånt gjorda på vegetabilier? Nu har de kommit ut med en rödkålsimitation gjort helt på nötkött. Smakar otroligt likt! Senare på dagen checkade jag och Sandra in på underbara Ett Hem. Jag skulle skriva min novell och Sandra också skriva en novell, så vi tänkte vi gör det där. Det finns ju redan kontorshotell, men jag har aldrig hört talas om hotellkontor förut. Deras badrum är en stor inspiration, så vill jag att det ska se ut i mitt framtida kök. Det känns helt bisarrt att inte ha ett hem att kunna vara och leva i medan de renoverar. Nästa gång ska jag verkligen tänka på att skaffa ett litet tält jag kan bo i under tiden, eller en husbil. En stor så att jag får plats med familjen såklart. Här har jag klätt upp mig för att gå ned till receptionen för att se om jag fått några brev som förr i tiden. När jag kom upp igen hade någon tagit sig in i vårt rum och satt och pimplade i badkaret. Okej, lugn nu Elsa, få inte panik - men det här är fucking creepy. Jag kollade sakta till höger och såg i spegeln - det var jag! Hur ställer jag mig till det här nu då. Skålar jag och spelar oberörd? Fråga mig inte hur det gick till, men jag överlevde i alla fall. Så pass länge att jag kunde äta frukost i lugn och ro. Nu var det dags att lämna Ett Hem för den här gången. Hoppas jag får ett bokkontrakt någon gång snart igen, för det här var SÅ mysigt. Undrar om Sandras novell också handlade om att bo på hotell. Hemma för att lämna en kappsäck och hämta en annan. Pust alltså, hur länge till ska det hålla på tills jag får en normaliserad vardag? Jag är ingen expert, men köket ser inte ut att vara klart de närmsta dagarna direkt, så vi bor hemma hos min syrra lite. Blir lite mörk av köksbygget, det blir så definitivt när man förändrar lägenheten så pass mycket. Min velande själ önskar att de kunde byta tillbaka till det gamla köket när det nya är klart, och sen varva i en loop liksom. Blir inte det någon slags återbruk? By the way så har Pontus förresten ställt en burk med cash som jag får ta av om jag länkar till hans musik. Smart. Riktigt smart. Another night, another hotel bed. Börjar kännas som i min ungdoms dar igen. Haha skoja, jag vet nog hur ni tänker. Exakt, var kommer det sköna överkastet ifrån? Det här är från spa:et på Grand Hotel. När jag slajdar fram över de smala träpanelerna föreställer jag mig att tårna är bilar som rejsar på en bilbana från 80-talet. Det är så jämnt, undrar vem som ska vinna. Dagen efter ELLE-galan har vi som tradition att vi åker hem till Pontus mamma på kenneln och borrar ned oss i en hög med valpar. Jag undrar vad de här skulle blogga om om de kunde, de små liven. Kanske "Idag fångade jag en pinne", eller "Vad ska jag skaffa för soffa för att bäst matcha hoppborgen?" Somliga tror att det är ett så enkelt jobb att blogga, men det kräver ju att man upplever saker också, och de här är ju bara typ tre veckor gamla. Lynn var det i alla fall ingen fara på taket med. Är så trygg med att han är hos sin farmor och har kul med djuren. Man kan tro att vi har honom i bur under tiden vi går på promenader och leker nere vid vattnet, men vi har prövat det och han klättrar bara över gallret. Nästa dag förberedde jag invigningen av ett nytt vaxkabinett som ska öppna i Ropsten, där de istället för kändisar väljer att display:a olika tidstypiska jobbsituationer för 2010-talet. Mitt verk ska som väntat heta Bloggfrukosten. Jag tror det kommer bli ute med stora frukostar med grapefrukt snart, vi kommer att tycka rostisar med Lätta och hushållsost blir hett igen - men ack så svårbloggat. I miss the 10s... Frihamnen. En arkitektonisk bragd. När jag är klar med vintage ska jag hänge mig helt och hållet åt industriell funkis. Till det här huset skickas alla kommentarer som Pontus raderat, de katalogiseras i ett gammalt arkiv och sparas för nästkommande generationer. Jag var på ett kostymlager där jag testade den här blusetten. De små hjulen snurrar glatt när man rör sig, men det är svårt att fånga på bild. På tisdagen gick jag till min ateljé, och fick en sån där aha-upplevelse. Det lilla fiket fred syftar alltså på fred som i icke-krig, och inte Fred typ som i Fred Astaire. Den frediga kransen ovanför dörren gave it away. Haha, mig lurar ni inte. Andra fred man skulle kunna döpa fik efter - Fredrik den Store, Fredrik Reinfeld, Teddybjörnen Fredriksson. Nej, jag vet - Marie Fredriksson. Så sorgligt med Marie Fredriksson, jag minns att min första Roxette-singel Joyride gick att köpa med fyra olika omslag. Jag valde den där hon stod med benet uppböjt, Per var lite skymd bakom, vilket är konstigt eftersom det var han som sjöng mest på den låten. Ja tankarna far hörni! Jag åker på roadtrip och får sällskap av den här lurven. Sala är destinationen och vi ska fotas för Formex katalog. Jag är extra intresserad av silvergruvan i Sala eftersom vi precis såg om Hobbit - så jag såg självklart fram emot att se om det fortfarande bodde en drake där som i the olden days. Tycker det vore coolt om Äkta Billgrens också blev en trilogi, men det betyder också att vi måste börja gå snart. Dom går alltid fett mycket i trilogier. Ingen drake där, men när jag tänker på Sala så tänker jag Sale, så därför vände vi bilen och åkte tillbaka till NK istället. Jag tror jag hittade min vårjacka, för nu är det väl vår? Ja klimatet, hörni. Paris baklänges blir sirap ser jag där i nlegeps. Avslutade min vecka med att toppa luggen lite. Försöker tänka på att göra det minst en gång per frisörbesök. Nu ska jag ge mig in i en till vecka av kaoset som är mitt liv. Men jag börjar kunna se ljuset; jag är 100% säker på mig själv och att vi gjort alla rätt vad gäller valen till köket, och det är ju skönt. Nu ger vi oss själva en boost den här helgen och bara peppar och ger kärlek till varann, ok? Kanske börjar twittra. L är Lynns favoritbokstav, han lär sig så många så snabbt nu men bad mig att skriva just den. Sån intuition ungar har ändå, nu ska jag ut och leka med honom i parken. Puss och hej - hatar leverpastej!
