Ibland händer det att man stöter på den där skatten som summerar allt man brinner för, allt man älskar och varför man är där man är egentligen. Jag började med vintage när jag gick teaterlinjen på Södra Latin och blev hänförd av vad kläderna kunde göra med en karaktärs berättelse. Uppe i kostymförrådet hängde de mest otroliga kreationer som bar på historier om människor och liv. Att se mer i kläder än bara mode och det praktiska elementet är något jag alltid intresserat mig av. Det är så intimt, så nära huden. Gamla kläder är dessutom en hantverksskatt som ofta glöms bort eller hamnar i skymundan. De är sköra, åldras sällan bra och helt ärligt hamnar det mesta i utklädningslådan eller på det växande klädberget till slut. Till skillnad från konst, mynt, brev, fotografier, är kläder inte lika högt värderat. Fast det är ju inte sant. För många av oss ser de som den största skatten. Nu ska jag visa vad jag hittade i en låda som antikaffären Hagström & Bergh hade lyckats rädda från en herrgård i Skövde som skulle tömmas. En skattkista. I en gammal låda, som nästan ser ut som rekvisita med sin patina, ligger en hel släkthistoria i form av fantastiska plagg. Jag är så glad att de fortfarande är samlade och bevarade tillsammans och inte plockats isär under åren. Ska vi lyfta på locket? Men först, lite kärlek till den här gamla lådan. Den låg alltså under en hög med tidningar och annat bös när herrgården skulle tömmas. Det var nära att den slängdes, men som tur var lyfte någon nyfiken på lådans lock och förstod att det som fanns inuti var något alldeles särskilt. En kärleksberättelse i form av otroligt hantverk, bevarade plagg och små handskrivna lappar som berättar en släkts historia. Menat för en tid när ingen av dom längre finns. Över ligger en klänning med en lapp med texten: klänning nyttjad av Augusta och Louise 1869 och 71, sydd av deras mamma. 155 år gammal moderskärlek. Vi tittar in i den här anspråkslösa lilla asken. Dekorerade barnhättor och färgglada band. Man blir ofta hänförd av hur färggrannt allt var förr tycker jag. Dopmössa sydd av Emelie af Geijerstam till hennes systerdotter Amelie Hamiltons dop 1858 i juli. Här under ligger en blandning av sparade barnkläder, brudklänningar och annat värdefullt. Ljusblått marmorerat klänningsliv med spets. Ett otroligt hantverk. Vilken ceremoni att klä på sig. Augusta Leuhusens (född af Geijerstam) brudklänning till hennes bröllop 14 maj 1910 är bevarad i sin helhet. En helt otrolig klänning. Fantastiska detaljer, exklusiva material och tidstypisk stil. Ljuvlig baksida. Blir så lycklig av detta! Under Agustas brudklänning ligger än ännu äldre klänning. I flera delar, här är klänningslivet. Emelie af Geijerstam, född af Sandberg, gifte sig i denna 24 augusti 1867. Otrolig. Alla lager av spets i kjolarna som hör till. Bältet. Emelies midja var som mitt lår. Här i originallådan hittar vi Augustas brudskor. Så spännande att se hur man köpte skor och hur de var märkta tidigt 1900-tal. Längd 39. Från Carlssons skofabrik i Wenersborg. Så flotta! Använda en gång, fortfarande bra sula. Brudkrona och slöja finns kvar. Bandet på min brudbukett, skära rosor. Så vackert! Nästan mest otroligt, både meny och bordplacering till bröllopet 1910 är bevarat. Hotell Billingen är numera ett Scandic-hotell. Man kan ju gissa att middagen åts här. Förutom brudklänningarna ligger det mer kläder i lådorna som valts ut och sparats. Spetskragar. Brudstrumpor som tillhört majoskan Sophie Printzensköld. Blusar. Barnkläder med vad man kan gissa extra affektionsvärde för familjen. Den här klänningen har burits av trafikchef Carl af Geijerstam när han var 1 år 1837-1838. Att även pojkar bar klänning var vanligt på 1800-talet, eftersom de flesta bebiskläder syddes innan barnet var fött och även gick i arv. Dessutom var det praktiskt med klänning, eller kolt som man också säger, när barnen är små. I lådan finns även mindre skatter, som den här vackra jugendasken med sparade paljettapplikationer och en liten ask med vad jag gissar är Bingo-nummer? Längst ner i lådan finns ytterligare en ask med barnkläder som sparats. Små fina klänningsliv. och dekorerade hättor. Även Emelie af Sandebergs klänningsliv som hon bar på annandagen (av hennes bröllop kanske?) 1867. Man ser det nästan framför sig. Med håret i mittbena och den stora kjolen med krinolinen under. Just lila var i hetaste mode på 1860-talet, eftersom den färgen varit dyr att ta fram med naturligt pigment tidigare och därför bars av de rikaste. Nu när mer syntetiska färger började komma var lila ett vanligt val att sy upp klänningar i. Vilken otrolig skatt av kärlek, generationer, historia och hantverk! Kläder som borde restaureras och ställas ut som del av en hel släkts historia. Men tills dess, vilken tur att lådan räddades och visst är det underbart att få ynnesten att kika in i historien en liten stund? Att få se brudklänningar, sen barnkläder och sen brudklänningar från ännu en generation så här tycker jag är den ultimata kärleksberättelsen. Nedslag under livet förevigat i plagg. Det är inte bara kläder, det är berättelsen om människor och deras viktigaste ögonblick i livet. En sån ynnest att få se! ✨
