Varje söndagsmorgon de tre senaste veckorna har Andrea och jag väckt varandra med ett sms. Loppis idag? Svar ja. Nu ska ni få hänga med på hur vi gör, vad vi väljer bort och kommer hem med. Följ med oss på loppis! Vi har åkt till olika ställen varje gång. Först var det Sundbyberg, sen Skärholmen och i söndags var det dags för en tripp till Myrorna i Ropsten. Vi tar vår tid, tillbringar kanske 1,5-2 timmar i butiken, och betar av all noggrant och systematiskt. Att bara fladdra runt med blicken och tröttna efter en kvart ger sällan fynd. Vi tog varsin korg direkt och så började jakten. Först ut var entréplan där alla mindre inredningsprylar finns. Jag är inte särskilt sugen på att fynda smått och gott just nu utan är mycket mer intresserad av kläder för tillfället. Det kommer och går för mig. Men några saker klämde jag på som jag kan visa. Gamla klassiska franska mjölkkannor tycker jag är ett bra fynd. Jag har mycket hellre en sån än en brokig gammal med dekor. Kanske för att det finns mängder. I porslinsväg tittar jag mer på tjockt glaserat, klassiskt, tidlöst och bistrokänsla. Jag har redan tre mjölkkannor jag gillar så denna åkte inte ens ner i korgen. I övrigt är jag ganska generös, speciellt med kläder som man ju vill titta närmare på och prova men det kommer sen. Det finns mycket fina glas, som dessa tex. När det kommer till glas får man liksom bestämma sig tycker jag. Ska jag samla på detta? Jag orkar inte ha hundra olika sorter med tre av varje, så denna åkte inte heller ner. Inne på bokavdelningen tittar jag på konstböcker, trädgårdsböcker och klassiska kokböcker. Jag köper bara riktigt stora och gamla som har fina bilder och en vacker framsida. Man kan lyfta på pappersomslaget också, ibland döljer sig vackra tygklädda omslag med konstnärsnamnet i guld där under. Denna lilla köpte jag inte. En våning ner finns möbler och konst. Jag är riktigt hård med vilken konst jag köper med mig. Det finns en del som är fint men som inte håller måttet hela vägen, som denna nakna dam. Det är viktigt att den känns "äkta" och har massa känsla. Det är svårt att förklara men jag ska försöka. Här tex är en tavla som har "nåt". Man ser att den som målat inte gör det bara för att göra bra utan för att berätta något. Pojken har fin mun och fina färger, men tyvärr känns den inte lika bra över ögonen. Kan det vara Zetterberg? Eller vad tror ni att det står? En lampa i tyg i taket fångade Andreas intresse och hon tog ner den för att titta närmare. Fäste i bakelit och fina detaljer visade att det var någonting bra och efter en liten googling verkar det vara en lampa från det spanska märket Carpyen. Efter en runda uppe på klädavdelningen var det dags att rensa i korgarna tillsammans. Jag hittade en fin dramaten också, som jag lämnade för den kändes inte så praktisk i mitt jobb. Ibland går det före skönhet. Andreas korg. Hon hade hittat en stickad tröja som kändes lite Khaite. Först provade Andrea den och kände nej. Jag provade den också och kände även jag att den inte var hela vägen bra. Andrea hittade en dunjacka från Nike som nästan valdes, tills hon hittade några små hål på den och då var den nej även för den. Rolig, men liten, hatt från NK, som vi inte köpte. Örhängen vi kikade på. En skål Andrea lagt ner i sin korg. och en glasvas. Den här hade kunnat vara ny och billigt gjord, men när man klämmer på den känner man att den är tung och munblåst. Sånt gör hela skillnaden. I min korg låg denna skjorta. Det blev ett nej. En blus från Baum & Pferdgarten som jag kikade på. Lite för mycket volang, men fin krage. Den här gamla väskan gillade vi båda! Men så sa Andrea, skulle du välja den framför dina andra små väskor? Det blev nej. Jag plockade med mig ett gammalt guldlinne som jag tänkte att Andrea kanske ville ha? Man älskar ju såna här gamla 1970-talsloggor. Men den var för stor och för nopprig. Jag brukar välja bort allt i syntet men den här ville jag testa och se om den kanske var en sommarklänning ändå. Jag orkar aldrig testa i provrum utan provar med Andrea över kläderna vid en spegel så kan man prata med varandra, klämma och testa runt. Blir det ett ja kan man prova mer ordentligt hemma. Detta blev ett nej. Den här 1950-talaren ser inte mycket ut för världen så här när jag inte dragit upp dragkedjan och provar den över kläderna men jag kände direkt att den hade något underbart Marilyn-aktigt som jag älskar. Jag har svårt att lämna vintageklänningar i så här fint tyg som sitter som en smäck. Tidlöst fint ju! Älskar midjor utan söm. Förutom klänningen blev det en gammal korg med fin form till Gotland (kan man ha för många?) och ett gammalt träpussel från barnavdelningen som jag ju lägger själv när jag är ledig. Allt för 400 pix! Andrea nöjde sig med sin spanska lampa. Sen gick vi och fikade, det är också tradition! Tack att ni hängde med, puuss!
