Jag känner mer och mer att jag vill bejaka min inre tant. Hon kommer på så bra grejer. Som att lägga sig klockan 21 och få åtta timmars ostörd sömn, som att dricka ett glas kryddigt rödvin när jag redigerar bilder på tisdagskvällen, som att lägga en filt i knät och tänka mysigt på livet. Igår var jag runt på söder på olika ärenden men kom också hem med detta tantalurakit. Vår kaffekanna har gått sönder. Nu läcker det kaffe ur den rakt på duken. Så fastän jag älskar den och fick den i 23-årspresent av min mamma oh syster åkte den i sopen idag. Men i det här hushållet är det svårt att klara sig en dag utan kaffekanna, så när jag gick förbi Myrorna på Götgatan kikade jag in för att se om det fanns något som kunde komma till andvändnig. Och det gjorde det! En underbart fin gammal kanna, för 35:-. Som hittat. Jag älskar ju cremevitt porslin, snirkligt men omålat. Den var lite naggad och inte från någon särskild stans. Men av god kvalitet och vacker i sin enkelhet, tycker jag iallafall. På Gunnarsson köpte jag med mig favoriterna catalan och nöttartlett. Sofia var här och vi hade långmöte om podden och vårt föredrag så det behövdes intas kaka till kaffet i nya kannan. Jag slog till på ett knippe hyacint på snitt också, för jag är helt galen i doften. De får bo på sängbordet så är de det första jag doftar på morgonen. Så här gör vi kaffe förresten, men det har jag ju orerat om förut. Så mycket godare än i maskin, eftersom det aldrig smakar kalk, rost eller något annat trist. Bara nymalet, chokladigt kaffe. En annan tantgrej jag älskar är klänningsklämman. Så här hade jag en igår. Klämd i linningen på en helt vanlig bomullströja. Kontraster mellan vardag och fest är fint tycker jag. Både tröjan och klänningsklämman är gamla loppisfynd. Kannan och kakan var great success. Älskar min inre tant, hon får fritt spelrum den här våren. ?
