Jag köpte min första bröllopsklänning till uthyrningen för 9 dollar i Brooklyn 2011. Det var lite fejkblod på den eftersom det var Halloween. Tillsammans med min egen brudklänning och en balklänning i puderrosa jag köpt på mitt jobb på Beyond Retro började en samling som på ett par år skulle växa från 3 till 300.Nu ska ni få hänga med upp i ateljén en stund och titta på mina 15 favoritklänningar ur vintagesamlingen. Då kör vi! Min ateljé ligger alltså i Den kungliga akademien för de fria konsterna, Konstakademien, i Stockholm. Hit flyttade jag 2014 och innan dess delade jag lokal med Emma Elwin på Gotlandsgatan på Södermalm. Uppe på våning 3, i en av de gamla ateljéerna som användes av studenter när det var skola, sitter jag och numera Sigge som målar. På min sida ser det ut så här. Varenda millimeter väggyta i den lilla ateljén utnyttjas. Längs fram hänger två 1920-talare på varsin provdocka. Den här söta gifte sig 1927 på Lidingö. Den har jag fått från en privatperson. Och den här mer påkostade är gjord i Paris men gift i Sverige 1923. Den köpte jag på Röda korset. Båda dessa är tyvärr för sköra för att gifta sig i idag, men de är som smycken som pryder rummet och berättar om en tid för 100 år sedan. En annan favorit är den här hellånga klänningen från vad jag tror är 1940/50-talet helt i siden. Den är så tung och lätt på samma gång. Ett otroligt hantverk. Den måste kostat en förmögenhet på sin tid. Man vet att det finns ålder och kvalitet när sidenet är så här tunt och vackert i färgen. Historia värdigt en riktig researcher. En annan favorit är från 1960/70-talets USA. Jag har sytt om den lite och tagit bort tyg upptill så den blir mer bar. Den hade en hög hals och långa ärmar tillsammans med volangerna tidigare, vilket är väldigt tidstypiskt och amerikanskt. Nu passar den alla med bohemiska romantiska bröllopsdrömmar. En klänning som nog aldrig häng outhyrd sen jag köpte den. En annan klänning som också alltid väljs är denna bohemiska flowy saken från USA, 1970-tal. Med sin of sholder och krämiga ton passar den många av dagens klänningsideal. Den här ljusgröna klänningen är en av mina top fem skulle jag säga. Den är 1940-tal och så vackert pampig i sin siluett. Inspirerad av antiken och djupt ringad med markerade axlar. En klänning som är ganska ny i samlingen och som verkligen är vacker är den här från sent 1930-tal/tidigt 1940-tal. Älskar den fyrkantiga ringningen, puffärmarna och enkelheten. Så skir och genomskinlig, man får ha en underklänning under. Den här är så enkel och därför så vacker. 1930-tals, sydd på skrådden och med breda band. Jag hittade den undanhängd till Eva Röse på Old touch men hon köpte den aldrig så jag slog till. En klänning jag verkligen älskar men som inte passar så många är den här otroliga. Den är så Disney det bara kan bli! Tidigt 1940-tal, tungt siden med släp och riktiga puffärmar. Så här tecknade jag klänningar när jag var liten. :) En av de få spetsklänningarna jag har och verkligen älskar är även den minimal, som det så ofta är med de vackraste klänningarna. De små storlekarna håller helt enkelt längre och dessutom var vi mindre när vi gifte oss förr. Jag faller ofta för de dramatiska 1940-talsklänningarna eftersom de inte ser ut så mycket för världen på galgen men blir magiska när de åker upp på en kropp. Då ser man vilken skillnad och hur viktigt det är med bra sömnad. Den här är så fin för överdelen liksom faller över nederdelen som om det var en blus och kjol. Brudklänningar skvallrar alltid om sin tid och här ser man att arbete och återhållsamhet är det moderiktiga, iom andra världskriget. En av mina tidigaste klänningar kanske inte ens är en brudklänning men så vacker att den får vara med ändå. Från riktigt tidigt 1900-tal, är den ett bevis på den korta perioden mellan tvådelat och klänning. Här sitter kjolen både fast och knäpps ihop med underkänning och blus. Som att man inte bestämt sig än mellan tvådelat och klänning, men vill testa. Så spännande ju! En första smygkik på ett helt nytt mode för kvinnor. En klänning jag verkligen önskade att jag passade i är denna tylldröm från vad jag gissar är tidigt 1950-tal. Då hade man nämligen peplum-kjolar över långkjol så här. Det fina med denna är den raka ringningen, banden som sitter långt isär och ger så fina nyckelben och den ljust puderrosa tonen i den gamla tyllen. Många i min åldersgrupp har svårt för det lilla V-et i midjan då vi är uppvuxna med rejält volangiga 1980 och 1990-talsklänningar. Men originalet är ju Askunge-estetiken som är en homage till 1700-talet. Det mest romantiska vi har alltså. Liksom halloj. En dramatisk skapelse som ofta blir vald, förstår varför, är denna amerikanska 1960/70-talsklänning. Den här tidens brudmode har vi inte riktigt haft i Sverige. När vi här hade den lite mer Europeiska trenden med näpna korta kritvita klänningar, rundhalsade och käcka var man dramatiskt lantligt romantisk i USA. Jag avslutar den här vintagekavalkaden med min egen brudkänning!Nu ska vi ut på långpromenad på Djurgården hela familjen, så mysigt. Sen blir det Mello ikväll. Tittar ni? Vem hejar ni på? Puss.
