Hej, hur mår ni? Sista veckan innan jul. Hoppas ni inte känner er för stressade. Jag prokrastinerar som sig bör och därför tänkte jag att vi skulle göra något väldigt mysigt idag, nämligen titta på otroligt fina klänningar. Mmm, en favoritsyssla. Så här års fylls min feed av röda mattor och festklänningar. Jag har egentligen bara en stor fest att gå på varje år där man verkligen får klä upp sig, ELLE-galan. Förr om åren låg galan i januari som alla andra (man har tydligen galor i början på året för att vara först med att prisa någon fick jag höra) men nu är den flyttat till april. Jag har en tydlig bild av vad jag vill ha på mig, men äger inte den rätta vintageklänningen så jakten är igång även om det är lång tid kvar. Vi som jobbar med vintage vet hur svårt det är att hitta en riktig kvalitetsblåsa. Jag ser den framför mig, en midilång supervippig klassisk 1950-talsklänning, eftersom det är det vackraste av allt och dessutom tycker jag att det är den modellen jag passar bäst i. Min drömklänning finns där ute någonstans, tills jag finner den, låt oss kika på några av mina absoluta favoriter. Det här är egentligen en underklänning, från Dior 1955. Just Diors 1950-talsklänningar är så vackra att de får Askungen att blekna. Till och med en underklänning är mer välgjord än allt jag har i min garderob. Ljusrosa är en fin färg på festklänning tycker jag, den är också från 1955 men gjord av Norman Norell. Älskar hur den går från väldigt rosa upptill och sen bleknar. Älskar skärningen på den här klänningen som är från Dior 1957. Rosetterna! Perfekt längd och vippighet också. Mums för rak skärning med rosetter. They don't make them like this anymore. En annan Dior-klänning som får mina ögon att tåras är den här från 1958. Färgen, rosetten med ros i mitten, capen, allt! Balenciaga är en annan modeskapare som gjorde otroliga festklänningar. Man blir extra snygg i tyg med lyster. En Balenciaga-klassiker i siden med rosmotiv vilket var väldigt vanligt under 1950-talet, denna från 1958. Så oerhört filmisk. Jag skulle känna mig som en prinsessa i Diors liljekonvalj-klänning från 1958. En annan klänning jag gärna skulle bära är Monte Carlo av Dior från 1956. Så enkel men också därför helt perfekt. Mums i både tyg och snitt på denna klänning av Balmain från 1956. En färg att bli glad av! Hade inte denna gjort röda mattan? En 1950-talsklänning av Dior. Ja tack till den här modellen av Norman Norell från 1956. Tänk om man stod och bläddrade bland stängerna inne på Stadsmissionen så dyker en sån här upp. Det hade varit något. Jag får ge mig ut och hålla tummarna att något i liknande stil dyker upp. Ni hänger med på klänningsjakten såklart! Säg till om ni ser något som kan passa. Har ni någon favorit av de ovan? Puss, ha en fin måndag. 🌟
